Ta ungas kamp för ­klimatet på allvar

Carl-Henrik Henriz Miljöpartister i Svenska kyrkan

Fortfarande år 2021 är mycket sällsynt att predikanten tar upp miljöfrågorna på ett tydligt sätt.

Stina Tysks och Sofie Söderins (från World Student Christian Federation och Kristna studentrörelsen) inlägg i ett tidigare nummer av KT, om att låta klimatkrisen väga tyngst i kyrkan, bör tas på allvar. Visst görs det en hel del på många håll; miljödiplomering, övergång till fossilfritt vad gäller bränsle till kyrkans bilar och maskiner, jordbruk som drivs miljövänligt med mera.

Men, har man som undertecknad, under många decennier som aktiv präst suttit på sammanträden med kyrkoråd, fullmäktige i pastorat och stift och så vidare, vet man att till syvende och sist är det maximalt budgetöverskott som gäller, inte miljöåtgärder.

Det finns många viktiga bibelord både i GT och NT som talar om att värna hela Guds skapelse, inte bara människan (antropocen). Ta till exempel Noaberättelsen i Första Moseboken 1:6.

Påpekar man det får man ofta höra att viktigast i teologin, förkunnelsen är nåden, försoningen, inkarnationen, uppståndelsen och så vidare. Men det utesluter ju inte att förkunnelsen och etiken också bör handla om värnandet av Skapelsen, djur, natur.

Som vi nu lever på jorden kommer vi inte att klara Parisavtalet, vilket är mycket allvarligt. Som emeritipräst har jag många tillfällen att lyssna på förkunnelsen, och jag vill påstå att det fortfarande år 2021 är mycket sällsynt att predikanten tar upp miljöfrågorna på ett tydligt sätt. Det finns ju annars många söndagstexter som skulle kunna inspirera till det.

Låt oss inspireras av Per Larssons Skapelsens frälsning eller påve Franciskus miljöencyklika Laudate si.

Carl-Henrik Henriz
för MPSK (Miljöpartister i Svenska kyrkan)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.