Jag har en tid funderat över prästernas löner, vilka jag tycker är i överkant. Gör man skäl för så höga löner? Och stämmer den med Bibelns budskap om tjänande av sina medmänniskor utan egen vinning?
Men här gäller väl ”lika lön för lika arbete”, det vill säga mellan manliga och kvinnliga präster?
När jag så läser om att diakonernas löner ”släpar efter i löneligan” enligt Kyrkans Tidning nummer 17/15, blir jag än mer brydd. Man räknar upp allt vad diakonerna gör. Ganska typiskt vad man förr betecknade ”kvinnligt, vårdande arbete”.
En kvardröjande effekt av att detta nära arbete med människor är mindre värt, åtminstone i plånboken. Att undervisa och predika är ”finare”. Men en del undervisning kommer väl in i diakonens arbete också?
I vår församling är våra fyra huvuduppgifter i budgeten uppdelade i varje gudstjänsttillfälle. Vilket efter några år knappast ens kamrern reder ut. Vi kyrkopolitiker ”läser på och försöker förstå”.
Vi har nu i vår församling fyra präster, tidigare tre och en diakoniassistent. En präst slutar i maj. Jag och en ledamot till har i kyrkorådet motionerat om att om en präst slutar ska vi ersätta honom eller henne med en diakon/assistent.
Motsatta socialdemokratiska sidan har inte satt ner foten utan velar av lojalitet eller feghet mot sitt parti. Här finns dock önskan om mer diakoni i församlingen, till exempel i ett ”Framtidsdokument” som ska föreläggas kyrkofullmäktige i juni.
Diakonins status bör uppvärderas och löneklyftorna präst/diakon minskas. Inte minst för att visa på denna viktiga gren i församlingsbyggandet.
Ann-Britt Lord
kyrkopolitiker och kyrkvärd
LÄGG TILL NY KOMMENTAR