Efterfrågan på miljöalternativ och billigare kistor har varit stor under många år. Kistor av wellpapp finns men motarbetas, menar företrädare för Europakistan AB.
Vem ska bestämma vilka kistor som får kremeras i Sverige? Får wellpappkistan finnas på samma villkor som andra kistor?
Detta är öppna frågor till Svenska kyrkan i egenskap av huvudman för begravningsverksamheten och till Sveriges kyrkogårds och krematoriechefer.
Efter lång erfarenhet av begravningsbranschen har undertecknarna till detta inlägg startat kistföretag, Europakistan AB, som vid sidan av traditionella träkistor även tagit fram den omtalade wellpappkistan. Trots wellpappkistans fördelar går branschen till angrepp, ofta utan sakliga argument, ivrigt påhejade av representanter för huvudmannen. Självklart visste vi, som själva drivit begravningsbyråer i många år att wellpappkistan kan medföra sämre förtjänster för begravningsbyråer.
Självklart visste vi att alla inte vill ha en wellpappkista. Men vi visste också att efterfrågan på miljöalternativ och billigare kistor har varit stor under många år. Kanske är det på tiden att folket och miljön får stå i centrum. Vilket ansvar har tjänstemän inom offentlig förvaltning att vara fria och oberoende i sina yttranden? Kort sagt vad kan vi som företag förvänta oss/kräva av kyrkans personal som ska kremera?
SBT är den förening som godkänner och rekommenderar kistor för svenska krematorier. Idag välkomnas inte wellpappkistan av alla krematorier trots att den är godkänd av SBT efter två prövningar. Argumenten till nekande är olika men oftast baserat på gamla erfarenheter/läs fördomar. I landets huvudstad med omnejd kan det betyda att människors valmöjligheter i fråga om kista är begränsad beroende på var du bor. Är det bra?
Varje företagare vet att en privatkund bestämmer vilken produkt den vill ha. En privatkund tackar ja eller nej med vilka argument som helst. Men är det ok att tjänstemän inom huvudmannens uppdrag uttalar sig för eller emot en kista enbart på grund av tidigare erfarenheter eller riskanalyser utan allsidig bedömning? Vilken auktorisation krävs för att göra en riskanalys? Och var finns riskanalyser på landets träkistor som gått sönder, spruckit eller bågnat i botten? Tänk om ett bortval av wellpappkistan medför ett annat val som är sämre? Vem ska göra den bedömningen?
I SBT:s arbetsordning står att miljöaspekten särskilt ska beaktas vid tillverkning av kistor samt samhällets behov och önskemål ur säkerhets och miljösynpunkt. Sverige har haft problem med stora utsläpp i samband med kremering. Det är naturvårdsverket som reagerat och gett branschen andrum. Något måste göras. På SKKF: s hemsida kan man läsa om NOx projektet, där branschens kistor testats i fråga om miljöutsläpp. Projektet har delvis bekostats av kistleverantörerna själva. Varför är det så tyst om resultatet? Och vem tjänar på det?
Låt oss föra ett samtal med ärliga argument. Wellpappkistans vara eller icke vara handlar för begravningsbyråer främst om pengar. I den kampen verkar alla medel vara tillåtna. Här står samhällets behov å ena sidan mot branschens intressen å andra. Men vilken etik och moral ska kyrkans personal ha? Nya företag är ett hot för alla befintliga aktörer men tvingar också fram bättre produkter, godare service och borde ur samhällets och huvudmannens synvinkel vara det bästa som kan hända.
Europakistan inbjuder till dialog. Självklart är Europakistan mån om krematoriepersonalens säkerhet. Självklart lyssnar vi till sakliga argument och seriösa påpekande om risker som skulle kunna finnas för den som arbetar. Men varför bedöms detta på så olika sätt? Vilket bemötande kan vi förvänta oss eller kräva? Får wellpappkistan finnas på samma villkor som andra kistor?
Sonia Stefanusson
Kenn Arvidsson
Ulla Lindblad
Görgen Lindblad
Alexander Lindblad
Marcus Lindblad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR