Ärkebiskopen: Vi bistår med sakkunskap och utbildning

Antje Jackelén, ärkebiskop
Den kunskap Migrationsverkets tjänstemän har kring trosfrågor och konversion är i många fall alltför grund, skriver Antje Jackelén. Foto: Johannes Franden, Adam Wrafter/SvD/TT

Replik. Våra sakkunniga har under en längre tid framfört vår syn på den praxis som finns i bedömningen av konvertitärenden.

Detta har resulterat i vissa framsteg men problem kvarstår, svarar ärkebiskop Antje Jackelén.

Som kristen och vice ordförande i Mora församlings kyrkoråd är Brita Maria Nordström starkt engagerad i Svenska kyrkans arbete med och för konvertiter.

När du säger dig vilja ”förstå Svenska kyrkans engagemang i en asylsökande konvertits verklighet” är det alltså ditt eget engagemang som du söker perspektiv på. I detta efterfrågar du med all rätt också perspektiv från kyrkans nationella nivå och ärkebiskopen.

Jag vill börja med att uttrycka min respekt och tacksamhet för ditt och många andras arbete som görs i våra församlingar, inte minst för och med konvertiter. Jag vill också bekräfta att vi behöver bådadera: dela de konkreta lokala erfarenheterna och driva det övergripande arbetet.

I våra församlingar möter vi – kyrkan – asylsökande i asylprocessen liksom människor som fått avslag. Konvertiter i denna process får vänner och deltar ofta aktivt i församlingens liv. Din beskrivning av ensamhet, vrede och uppgivenhet hos medmänniskor som följer trossyskon som hotas av utvisning känner jag igen.

De som arbetar med migrationsfrågorna i stiften och på nationell nivå möter detta nästan dagligen. Det finns omänskliga och ovärdiga situationer!

Våra migrationssakkunniga försöker på bästa sätt att bistå med sakkunskap, påverkansarbete gentemot politiker och myndigheter samt utbildning. Tillsammans med andra kyrkoledare har jag lyft frågan i samtal med justitieministern, statsministern och Migrationsverkets chef.

Våra sakkunniga har under en längre tid framfört vår syn på den praxis som finns i bedömningen av konvertitärenden. Detta har resulterat i vissa framsteg men problem kvarstår.

Vi har krävt att religiös expertis ges utrymme i bedömningen av konversioners genuinitet. Den kunskap Migrationsverkets tjänstemän har kring trosfrågor och konversion är i många fall alltför grund. Vi har också krävt att intyg från präster, diakoner och församlingsmedlemmar ges mer tyngd.

Under året har biskopsbrevet De kyrkliga handlingarna i en mångkulturell kontext reviderats. Där finns vägledning kring när en person med ett utvisningshot eller i en asylprocess vill bli kristen.

Tillsammans med Sveriges kristna råd (SKR) anordnar vi utbildningsdagar om konvertiter i asylprocessen. De syftar till ökad kunskap hos engagerade i kyrkorna och erfarenhetsutbyte kring de bästa sätten att bistå personer som konverterat och behöver stöd till sin asylansökan eller ansökan om hinder för att genomföra utvisning.

Samarbetet med SKR i dessa frågor är viktigt för oss. För det första ser vi liknande utmaningar och behov i många av medlemskyrkorna. För det andra är det klokt att samordna vårt kunskapsbyggande och vårt påverkansarbete.

För det tredje har det gett mod och styrka för samfunden och deras ledare att tillsammans be och manifestera för människor som lever med denna nöd.

Samarbeten byggs också med andra organisationer som Rädda barnen och Concord. När företrädare för vår kyrka träffar regeringen och Migrationsverket tar vi även på eget initiativ upp frågan om konvertiter som riskerar att utvisas till hot och våld.

Läs mer om hur vi har agerat och arbetar med konvertiter som riskerar att utvisas.

Frågan om varför inte Asylrättscentrum (f.d. Rådgivningsbyrån) har tagit upp ert ärende ber jag er ställa direkt till dem. Jag önskar er framgång med anmälan till Europadomstolen.

Antje Jackelén
ärkebiskop

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
ÄBs svar har till viss del ökat min förståelse för det arbetssätt som Svenska kyrkan valt beträffande Migrationsverkets Inkvisition. Jag kan dock inte se den vägen som den enda rätta. Vi, som inte tillhör nationell nivå, får alltför liten information om arbetssättet. Bra att det finns utbildningar i ämnet men hur kan den kunskapen nå den verkligt lokala nivån, oss medlemmar? Det är där som de asylsökande konvertiterna lever. Visst söker jag perspektiv på mitt engagemang! Där söker jag svar på frågan varför tycks mitt och den nationella nivåns perspektiv vara så skilda åt? Varför är Svenska kyrkans arbetssätt så skild åt från de svenska frikyrkornas?
DEL 2 Varför kommenterar inte ÄB den inkvisition som finns i statens hantering av konvertiter? Den omänskliga och ovärdiga situation som Migrationsverkets bedömningar försätter våra konvertiter i? Ingen offentlig protest har jag kunnat ta del av. Vi ute i verkligheten frustreras över att inte få det uttalade stödet om att det är enbart kyrkorna som kan bedöma djup och trovärdighet i konversionen. Accepteras migrationsverkets inkvisitionsagerande? Vi har alla rätt att ha en Gudstro på det sätt som känns rätt. Migrationsverket har i detta förbehållit sig rätten, vilket visas i deras beslut och agerande i Migrationsdomstolen, att ha en kompetens som verkligen måste ifrågasättas om den ingår i överenskommelsen om åtskillnaden av stat och kyrka år 2000. Att tiga offentligt och enbart arbeta i det som känns fördolt (för mig), då inga offentliga ställningstaganden kan ses kommer inte att leda tillförändring. Vi frivilliga som arbetar ute i praktiken måste känna stödet att vår Svenska kyrka vill ta striden för konvertiterna och sin egen rätt att göra den bedömningen, den som sker i och med att en konvertit döps av en präst inom Svenska kyrkan.