Vi är många som med sorg och oro följer händelseutvecklingen på en rad olika platser i världen. Gaza, Mosul och Kiev är några av de städer som har varit i fokus den senaste tiden. Men vi vet samtidigt att krig och förföljelser fortsätter vara vardag på många andra platser, även om de för tillfället befinner sig i mediaskugga. Vi kan ju inte se och höra om allt på samma gång!

Det kan förstås finnas många olika skäl till krig och konflikter, och ingen är betjänt av förenklingar. Men det borde stå utom allt tvivel att lag och ordning alltid måste vara en avgörande faktor i byggandet av varaktig fred. Där inte lag och ordning råder, råder alltid istället vapen och pengar. Därför sa redan de nordiska landskapslagarna att "Land ska med lag byggas!" Sakta byggdes nationella rättssystem upp som, trots många brister, starkt bidrog till att på sikt bygga relativt fredliga nationella samhällen.

Men ingen människa är en ö, och Sverige stod självklart inte isolerat när de stora europeiska krigen bröt ut efter upptäckten av och konkurrensen om den Nya världens lukrativa tillgångar. De följande århundradena, fram till 2:a världskrigets slut, blev de blodigaste i Europas historia, förmodligen utan motstycke i världshistorien. En självklar del av förödelsens vardag var demoniseringen av fienden. I den svenska propagandan beskrevs katoliker, ryssar och danskar snarare som djur än som människor. Massakrer, massavrättningar och etnisk rensning fungerade både som försvarsmekanism och som militärstrategi.

Efterkrigstidens Europa framstår i detta sammanhang som ett under av fred och välstånd. En viktig byggsten har varit en framväxande regional rättslig struktur, med EU i centrum, för att värna och stärka mellanmänskliga utbyten och mänskliga rättigheter.

Men ingen människa är en ö, och Europa står självklart inte isolerat när krig och oroligheter sprids i omvärlden. Med en allt snabbare hastighet nås vi av bilder och analyser som sprids av både offer och förövare. På tröskeln till våra kommuner, kyrkor och kanske till och med egna bostäder står släktingar, landsmän och trosfränder till de som vi har sett drabbas av terrorns många olika uttryck. Konflikterna där blir levande här, och det som sägs och görs här kan snart skapa reaktioner över hela jorden.

Med andra ord: Våra relationer, vårt samhälle, har globaliserats. Men våra politiska verktyg, demokratin, lagen och rättssystemet, har inte hängt med i tillräckligt hög utsträckning. Vi lever idag i ett laglöst globalt samhälle, alltså i en global anarki. Konsekvenserna kommer att bli allt mer märkbara, även i samhällen, som Sverige, som ännu är relativt starka och rättssäkra välfärdssamhällen.

Men är det verkligen riktigt att vi lever i en global laglöshet? Vi har väl vad vi brukar kalla "internationell lag" och "folkrätt"? Ja, det är sant. Det kunde ha varit mycket värre! Jämfört med situationen före 2:a världskriget och FN:s grundande så har vi idag åtminstone en hel del regler och ett inte obetydligt rättssystem på global nivå. Med Nürnbergrättegångarna prövades för första gången enskilda människor för brott mot mänskligheten - ett uttryck för att människans liv är mer värt än statsmaktens suveränitet! - och sedan en tid har vi en permanent brottmålsdomstol som kan pröva och döma vissa människorättsbrott. Om förövaren tillhör en stat som skrivit under domstolens stadga det vill säga.

Jo, vi ska uppskatta och värna det lilla och viktiga som vi faktiskt har av lag och rätt på global nivå. Men det ändrar inte det faktum att vi utifrån ett rättsperspektiv måste se att vi i allt väsentligt fortfarande lever i global laglöshet. Det finns åtminstone två mycket stora brister med den internationella "lagen", brister som är så stora och avgörande att denna "lag" inte kan betecknas som riktig lag.

För det första rymmer internationell lag mycket stora inte motsägelser, dessutom på helt avgörande punkter. Bland annat säger artikel 2 i FN-stadgan att "organisationen grundar sig på principen om samtliga medlemmars suveräna likställdhet", vilket kommer till uttryck i FN:s generalförsamling, där alla medlemsstater - genom sina regeringar, inte sina folk! - har en röst var. Samtidigt ger FN-stadgan fem av dessa medlemsstater en helt överordnad maktposition, som permanenta - de kan inte röstas bort, hur de än beter sig! - veto-medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Det enda FN-organ vars beslut är omedelbart bindande för hela jordens befolkning. Dessa fem, som är tänkta att fungera som det globala samhällets världspolis, råkar samtidigt vara världens största kärnvapenmakter. Ja, det är knappast någon tillfällighet. En polis måste ju ha tillgång till de främsta vapnen, eller hur? Men samtidigt har FN, bland annat genom generalförsamlingens allra första resolution, förklarat att kärnvapen är världens farligaste massförstörelsevapen och att de ska försvinna från alla nationella arsenaler.

Om vi dessutom räknar med andra dokument som är viktiga inom folkrätten så ökar motsägelserna ytterligare. Bland annat uttrycker deklarationen om de mänskliga rättigheterna ett ställningstagande för alla människors lika värde och rättigheter. Men i FN-stadgan har vi ju sett att människans rättigheter är underordnade staters rättigheter. Om "principen om samtliga medlemmars suveräna likställdhet" (men nu gäller alltså i verkligheten principen om kärnvapenmakternas suveränitet) verkligen skulle gälla, så skulle ju de medlemsstater med 10 000 invånare ha ett enormt mycket större inflytande per capita än till exempel Kina eller Indien. Kineser och indier har alltså en mycket mindre viktig röst än till exempel tuvaluer eller svenskar.

Förutom att internationell lag är full av sådana motsägelser så tillkommer ytterligare en grundläggande problematik. Internationell lag gäller inte alla! De mäktigaste militärnationerna och de rikaste kapitalägarna struntar helt enkelt väldigt ofta i internationell "lag". De enda regler de anser sig behöva följa är sina egna vinstintressen. För att bara ta ett exempel. Israels militära svar på Hamas raketbeskjutningar anses inte vara "proportionerliga", och därmed ett brott mot internationell lag. Nu finns det visserligen inga klara definitioner av vad som är rimliga proportioner i dessa sammanhang. Men betänk för ett ögonblick USA:s (världspolisen nummer ett!) atombombningar i Japan, napalmbombningar i Vietnam och drönare i dagens Mellanöstern. Jag tror inte att USA agerar värre än vad någon annan supermakt skulle ha gjort i en liknande position. Men talet om internationell "lag" får i ljuset av allt detta kejsarens nya kläder att framstå som väldigt fina.

Vi är som kristna, tillsammans med alla människor, kallade att forma ett globalt samhälle på fredens och rättens grund. Därför behöver vi nu påbörja det svåra arbetet att upprätta global lag och ordning. Vi ska inte, som i nationalsångens "fornstora dagar", överlåta detta åt absoluta monarker eller åt suveräna supermakter. Nej, vi måste göra detta demokratiskt, alla tillsammans. Endast så kan vi skapa lagar och ordning utifrån alla människors och hela jordens balanserade intressen, och endast så kan den globala ordningen vinna legitimitet hos den globala allmänheten. Demokrati är också det styrelseskick som bäst motsvarar vår människosyn.

Kort sagt: vi behöver utmana den globala anarkin med en global demokrati. För att åstadkomma detta behöver vi arbeta tålmodigt och med många parallella spår. Men den viktigaste nyckeln till framgång kommer ligga i upprättandet av ett demokratiskt och på sikt lagstiftande världsparlament, en kanal för mänsklighetens röst och ett nödvändigt politiskt redskap i vårt möte med många globala utmaningar. Detta borde alla som vill verka för global fred och rätt nu samlas kring.

Petter Ölmunger

Global demokratiaktivist och präst i Ödsmåls församling