Kyrkorummet kan få vara den plats där vi nämner olika livsåskådningar vid namn, ävern en humanistisk eller ateistisk, skriver prästen Helena Myrstener.
Debattens vågor går fortfarande höga kring skolavslutningar i kyrkan. Inte minst Christer Sturmark håller igång diskussionen kring konfessionella inslag och sprider nervositet kring religion. Albin Tanke hjälpte till att reda ut begreppen kring Skolverkets direktiv i förra numret av Kyrkans Tidning.
Det är viktigt att rektorer och lärare får klart för sig att Svenska kyrkan inte kräver någon som helst bekännelse. Kyrkan är öppen för alla. Prästkollegor som har svårt för att följa Skolverket får be en annan kollega att leda skolavslutningen. Vi måste kunna garantera att vi följer det som Skolverket kräver: ingen bön och välsignelse. Annars riskerar vi att eleverna inte får möjligheten att möta kyrkorummet och de värden som finns där. Det vill vi väl inte?
Däremot finns det ju andra sätt att förmedla högtid, stillhet och andlighet på som inte borde gå emot Skolverket. Möjligheten att tända ljus finns ju t.ex. alltid: ”Vi tänder ett ljus och tänker på…”. Möjligheten att inkludera olika religioner och traditioner finns också och därmed ”neutralisera” skolavslutningen. Det kan vara möjligt i en stad där flera livstolkningar lever sida vid sida att nämna andra ljus och glädjehögtider som judendomens chanukka, islams eid-al-fitr samtidigt som vi bejakar den egna glädjen kring Kristi födelse.
Kyrkorummet kan få vara den plats där vi nämner olika livsåskådningar vid namn, även en humanistisk eller ateistisk. Därmed överlåter vi till var och en att få tänka och tro själv. Vi visar då också att vi vill möta andra med respekt och inte med ängslighet. Detta kan bara Svenska kyrkan och kristen tro vinna på.
Det finns en stor glädje i att få bjuda in till skolavslutningar i kyrkorummet. Det är fantastiskt att få möta förväntansfulla barn och vuxna. Hur länge det kommer att vara möjligt är svårt att förutse. Förmodligen kommer det att se olika ut på olika platser runt om i landet. Med kreativitet kan vi möta Skolverkets krav. Inte minst med en språklig kreativitet. Ett öppet språk som också är benäget att bejaka mångfald kan inspirera barn och vuxna att fortsätta tänka i termer av tro och liv. Förkunnelsen får ske någon annan gång.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR