Administrativt system styr uppgiften

Nya kollektivavtalsförhandlingar närmar sig för Svenska kyrkan. Att arbetstidsfrågorna då blir centrala framgår av arbetsgivarorganisationens tidskrift Ducatus vars senaste nummer kom nyligen. I nuvarande avtal finns ett antal olika arbetstidsmodeller.

En modell – som här kan kallas I – gäller för personal som arbetar vardagar men har arbetsfria lätthelgdagar (alltså röda dagar och aftnar som infaller måndag–lördag).

Prästernas modell – som kan kallas II – innebär att lätthelgdagar i princip är som vilka arbetsdagar som helst, vilket kompenseras med extra fridagar (som delvis läggs ut på de lätthelgdagar som ändå blir arbetsfria).

För övriga som arbetar på lätthelgdagar gäller – modell III – att den genomsnittliga veckoarbetstiden ska beräknas utifrån hur många av årets lätthelgdagar respektive person arbetar. Veckoarbetstiden hamnar då någonstans i spannet mellan 38 timmar 15 minuter och 40 timmar.

Beräkningsmodellen leder alltså inte till enhetlig veckoarbetstid, utan den genomsnittliga veckoarbetstiden varierar både från år till år och från medarbetare till medarbetare. Vars och ens veckoarbetstid kan fastställas först när man vet hur många av årets lätthelgdagar vederbörande ska arbeta. Därmed måste årets hela verksamhet både planeras och bemannas i förväg.

Att modell III är så komplicerad framgår först i ett följdstycke till stycket om veckoarbetstid för dem som inte arbetar enligt modell I. God framförhållning är förvisso en dygd, men att före jul ett år fixera hela nästa år kan uppfattas som både överdrivet oflexibelt och överdrivet svårhanterligt. I praktiken tillämpas modell III inte alltid fullt ut, men en del av de förenklade modeller som i stället används lokalt kan innebära en arbetstidsförkortning på upp mot 60 timmar per år, helt vid sidan av avtalet.

Det är lätt att hålla med arbetsgivarorganisationens chefsjurist Ylva Wåhlin som i Ducatus säger att förenklade arbetstidsmodeller underlättar tillämpningen och att ”[a]rbetstidsmåttet behöver bli mer enhetligt”. Den modell man kommer fram till behöver vara ändamålsenlig för såväl den grundläggande uppgiften gudstjänst, undervisning, diakoni och mission som förvaltning, stöd, service och så vidare.

De skiftande arbetstidsmått som modell III leder till är knappast lätthanterliga. Ändamålsenlig är väl modellen enbart för verksamheter som alltid behöver konstant bemanning och därmed kan ha ett schema som rullar utan hänsyn till aftnar och röda dagar.

Om någon kan visa att arbetstidsmodell III motsvarar Svenska kyrkans behov ser jag fram emot att få förklarat hur så är fallet. Det finns uppgifter om att de gemensamma administrativa systemen (GAS) harmonierar med modell III. Bevaras modellen av det skälet har kyrkans huvuduppgift underordnats ett administrativt system, och det behöver komma fram i ljuset att vagnen i så fall spänts framför hästen.

Om uppgifterna är felaktiga dementeras de enklast genom att modell III för gott utmönstras ur Svenska kyrkans kollektivavtal till förmån för en lättförståelig, lätthanterlig och ändamålsenlig modell.

Magnus Evertsson
kyrkoherde i Araslövs församling