Sverige är ett av världens mest gynnade länder. Ändå ökar den psykiska ohälsan stadigt. Depressioner, stress och ångest står för över 40 procent av alla sjukskrivningar. En tredjedel av befolkningen har sömnproblem, fem unga varje dag blir sjukpensionärer och självmorden bland unga fortsätter att öka.
Arbetstagare som arbetslösa, kvinnor som män, unga som gamla – ingen verkar gå fri från tidens sjuka: Stress.

I 24-timmarssamhället finns inte längre några gränser för hur länge vi kan arbeta, när vi kan vara tillgängliga och hur snabbt vi kan producera. Tillsammans med modernitetens krav på effektivitet, punktlighet och framgång föds ett samhälle där människor får allt svårare att andas. Som kristen kyrka har vi möjlighet och ansvar att visa att det finns alternativ. Att återupprätta det tredje budet kan vara ett sätt att motverka modernitetens negativa sidor.

Vilodagen eller sabbaten är judarnas gåva till mänskligheten. I den kristna traditionen blev den söndagen och i den muslimska fredagen, men innehållet är detsamma: En dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva i stället för det negativa, på gemenskap i stället för individualism. En sådan dag gagnar alla, den troende såväl som ateisten.

Judisk tradition har en uppsättning regler för hur sabbaten ska firas. Man ska inte använda pengar, inte arbeta eller ens tänka på arbete, inte göra upp eld, inte använda dator, telefon eller andra elektroniska hjälpmedel, inte laga eller riva ner något, inte organisera något. Det finns dock inget förbud mot att njuta. God mat, sex, sång, dans, promenader - allt sådant är tillåtet på sabbaten.

Inom den gammalkyrkliga traditionen sa man att ”den som inte har någon vilodag har heller ingen Gud”. Det är ett visdomsord som i dag bekräftas av den medicinska vetenskapen, i alla fall om man ersätter ordet Gud med ”sitt inre”.
Stress distanserar oss från vårt inre känsloliv eftersom det styrs av sympatiska nervsystemet. Detta system aktiveras när kroppens krafter behöver mobiliseras, det gör oss redo att fly från hot genom att pulsen ökar, hjärtat pumpar kraftigare och tarmrörelserna minskar. Det hjälper oss att agera och sätta oss i rörelse, vilket är viktigt för vår överlevnad.

Men lika viktigt för vår överlevnad är det parasympatiska nervsystemet som verkar då vi vilar, gråter, älskar, slappnar av och mediterar. Det parasympatiska nervsystemet är en del av helandesystemet, som främjar näringsupptagning, återuppbyggnad och immunförsvar. Det gör oss känsliga för andra människor, öppnar våra sinnen och bidrar till vår kreativitet.
För att en människa ska fungera och må bra krävs en balans mellan de två systemen.
Fram till 1973, då fria öppettider inom handeln infördes, hjälpte samhällets strukturer till att upprätthålla vilodagen, en dag som gynnade det parasympatiska systemet. Även den som inte var troende ”tvingades” till lugn och stillhet på söndagen eftersom inga affärer var öppna och inga aktiviteter i gång.

Bland kristna var vilodagen ett tecken på fromhet, ibland på ett dogmatiskt och överdrivet sätt. Inom vissa traditioner fick man inte ens handarbeta på söndagen. ”Den som klipper på söndagen, klipper i Gud” var ett av talesätten. Det var en sabbat för sabbatens skull och inte för människans.
I dag har vi hamnat i andra diket. Sabbaten är utraderad och med internet och den mobila teknikens framväxt finns heller ingen väg tillbaka till en mer reglerad vila. Konsekvensen har blivit att allt fler lider av stressrelaterade sjukdomar, att ångest och rastlöshet tilltar och att de tysta zonerna i samhället försvunnit.

Men – valet återstår. Det går att välja bort. Det går att avstå från att bygga klart verandan, åka till köpcentrumet, kolla e-posten och ha på mobilen. Och om tillräckligt många gör det kan vi skapa andra förutsättningar och normer för våra liv och vår samlevnad – ett samhälle där även det parasympatiska systemet får sitt.

Ulrika Naezer, kommunikatör på Göteborgs stift
Bertil Hanberger, Göran Prytz, Ann-Christin Jällfält, Kerstin Jönsson, Fredrik Brosché
själavårdare och psykoterapeuter på Kyrkans själavårdscentrum i Göteborg