Med anledning av att jag ifrågasatte Missionsprovinsens biskop Arne Olsson och hans förnedrande omdömen om präster i Svenska kyrkan, har han i Kyrkans Tidning 23/07 försökt förklara sig. Han har dessutom ställt en rad frågor till mig. Min uppfattning är att han också fortsätter att försöka förolämpa och förnedra präster i svenska kyrkan.

Med tanke på att tonen är något mildare och förolämpningarna något färre, får väl Olssons inlägg betraktas som ett fall framåt. Det är dock ett mycket litet framsteg.
Olsson skriver att ”kyrkfolk möter inte upp i kyrkorna, därför att de möter falsk förkunnelse och de vet att Jesus varnat för den”. Ett större fördömande och en tydligare förolämpning är nog svårare att finna. Menar Olsson verkligen att Jesus varnat för Svenska kyrkans förkunnelse? Alltså det jag och mina ämbetsbröder och -systrar säger från predikstolen vecka efter vecka? Personligen skulle jag aldrig bryta så övertydligt mot ett
bibelord (i det här fallet Romar­brevet 2:1), inte ens när det gäller den allra mest märkliga förkunnelse man kan få höra från en predikstol.
Vidare påstår Olsson att de inte startade Missionsprovinsen för att de ”inte längre fick förtrycka kvinnor inom Svenska kyrkan”. Det gjorde de visst. Att av teologiska skäl vara mot kvinnliga präster är inte kvinnoförtryck. Det säger inte heller Svenska kyrkans regelverk. Att vägra samarbeta med kvinnliga präster är det däremot. Det man då säger är att den egna åsikten är viktigare än allt annat. Det resulterar i kvinnoförtryck.

Olsson vill också hävda att ”Missionsprovinsen står i kontinuitet med ’den andliga tradition’ som förvaltats och vuxit fram inom Svenska kyrkan”. Vilken ”andlig tradition” skulle det vara? Högkyrklig? Lågkyrklig? Gammalkyrklig? Folkkyrklig? Eller förnyelserörelsen, den så kallade oasrörelsen?
Det finns inte något som heter ”Svenska kyrkans andliga tradition”. Inom Svenska kyrkan ryms det flera traditioner. Mångfalden är vår tydlighet. Inte att vi skulle ha samma åsikter eller att vi skulle ha en enda andlig tradition.
När det gäller församlingsfakulteten och olika personers agerande i samband med att Göteborgs bibelsällskap lades ner, gick det inte alls rätt till. Biskop och domprost skulle vara närvarande vid beslutsfattande. Det var de inte. Församlingsfakulteten betalade inte tillbaka några pengar på biskopens uppmaning. Det gjorde inte församlingsfakulteten eftersom man där uppenbarligen är glad i pengar.

Med tanke på vad Olsson vräker ur sig om ämbetsbärare inom Svenska kyrkan, samt vilka moraliska ageranden han applåderar, är det lätt att konstatera en sak; Sveriges biskopar har gjort helt rätt som avkragat honom och andra företrädare för Missionsprovinsen.

Erik Stenberg-Roos, komminister i Biskopsgårdens församling