Vi som människor är i vår fulla rätt att begära hjälp. Vilken blir annars människosynen? Vi berövas också möjligheten att hjälpa. Ty att be om stöd och ge hjälp hör samman, anser debattör Per-Inge Planefors.
Tisdagen den 18 december bad vi i morgonmässan ”trygga och otrygga”. Det var dagen efter Högsta förvaltningsdomstolens beslut som bekräftar att kommunerna har långtgående rätt att tolka och bestämma hur allmän ordning bäst upprätthålls. På tvärs med vad länsstyrelse, förvaltningsrätt och kammarrätt tidigare hävdat.
Beslutet öppnar en dammlucka och fram flödar lokalt riggade tiggeriförbud och en mängd frågor. Förutsättningen dokumenterad störning är numera inte ett krav. Å andra sidan öldrickande i parken anses ”allmänt accepterat”. Ordningsföreskrifter kan utfärdas, men inte om de är förlångtgående eller för ingripande. De ska vara tydligt utformade och inte stå i strid med högre normer.
Vad är svaren på allt detta, en gråzon av bedömningar. Många av oss är rörliga och passerar kommungränser, vem kan hålla rätt på vad som gäller allteftersom?
Jag är inte så säker på att en person som ber om hjälp per automatik betraktas som störare av den allmänna ordningen. Blir också givandet av gåvor störande av allmän ordning?
Häromdagen glömde jag mitt SL-kort, bad att få åka i tunnelbanan på en annan persons kort. Och det gick bra. Men smalspårigt tolkat kanske jag ändå störde ordningen till en liten grad. Men jag ser detta som ett alldeles normalt mänskligt ge och ta.
Trafiklandstingsrådet i Stockholm Kristoffer Tamson (M) vill ha ett tiggeriförbud i kollektivtrafiken ”Det har i många fall blivit ett alternativt socialkontor som skapar otrygghet bland resenärerna”. Jag reser ofta kollektivt, i år i sju olika länder och känner inte igen mig i hans förråande och förolämpande bild.
Vellinge kommun har hävdat att tiggeri hänger samman med ”upprepad urinering”. Ja, vad ska man säga. Har nog förekommit och kommer att fortgå så länge det finns människor.
En liftare ber om skjuts, stör den personen ordningen? Jag erbjuder en skjuts, kanske också en smärre ordningsstörning?
Lite då och då firar vi mässor med maffiga utomhusprocessioner. Är det inom eller utanför allmän ordning?
Här torde ”högre normer” gälla. Vi som människor är i vår fulla rätt att begära hjälp. Vilken blir annars människosynen? Vi berövas också möjligheten att hjälpa. Ty att be om stöd och ge hjälp hör samman.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR