Samtalsklimat 19

Biskopar: Hur vill ni ha det?

I samhället pågår två intensiva och parallella debatter, som också har stora beröringspunkter. Det är debatten om näthat och diskussionerna om vilken människosyn som dominerar samhällsutvecklingen.

Båda präglas av ett högt tonläge och starka motsättningar. Kommer näthat från både vänster och höger, eller enbart från ett av hållen? Är Sverige och Europa genomsyrat av rasism och främlingsfientlighet eller finns här också andra ingredienser i och bilder av utvecklingen? Frågeställningarna är polariserade och lägg därtill ett förgrovat samtalsklimat så framstår bilden av en situation där det är svårt att finna konstruktiva lösningar på samhällsproblemen och rimliga tonlägen att föra
debatt i.

Båda samhällsdebatterna har sina motsvarigheter inom Svenska kyrkan. Även här råder en polarisering mellan dem som uppfattar att kyrkan håller på att genomsyras av främlingsfientliga krafter och de som menar att detta inte är sanningsenlig bild. Även inom kyrkan finns nätmobbning och näthat: från antydningar och associationer till uttalade falska anklagelser, rena smutskastningskampanjer och på nätet iscensatta drev. Påhoppen kan komma om man framfört religions- eller kyrkokritik, inte tar politisk ställning eller helt enkelt inte har ”rätt” uppfattning i en fråga. Och precis som i samhället i övrigt handlar anklagelserna i dag om att stämpla sina meningsmotståndare som extremister, islamofober, främlingsfientliga, antisemiter och som Behring Breiviks sympatisörer. Dessa kampanjer har ofta iscensatts av Seglora smedja/Dagens Seglora, Stockholms stifts S-märkta tankesmedja och nätpublikation.

Just nu pågår en sådan kampanj mot en enskild nomineringsgrupp i kyrkomötet, den partipolitiskt obundna gruppen Frimodig kyrka. Vi som undertecknar den här artikeln har skilda kyrkopolitiska utgångspunkter. Men vi förenas i omsorgen om Svenska kyrkans framtid. Vi kan inte se att denna framtid på något sätt gagnas av de smutskastningskampanjer som pågått under lång tid mot olika enskilda personer och mot grupper. Den som vill få en illustration av skillnaden mellan debatt och smutskastning ombeds läsa på sajterna och i deras kommentarsfält och länkade twitter. Men med den här artikeln vill vi dock rikta blicken mot de grundläggande frågorna.

För oss är kyrkan det hem där människor finner nåd och förlåtelse. I förlåtelsens sammanhang är vi medvetna om våra egna tillkortakommanden, väl förtrogna med att vi alla är ställda under samma dom och samma nåd. Vi ser med oro på hur lagiskt tänkande kommit att dominera debatten i kyrkan och tränger ut evangeliet. En lagiskhet som får makt kan bli mycket destruktiv för ett sammanhang.
Det vi bevittnar just nu är hur kristen tro och kristen människosyn frontalkrockar med hård realpolitik. Och detta är en annan punkt i vilken vi förenas: för oss är kyrkan inte en politisk organisation där någon ideologi, oavsett vilken, är överordnad. För oss är kyrkan det såväl konkreta som symboliska rum där människor förenas i tron på Jesus Kristus. Det är detta som är utgångspunkt och mål. Skiljelinjen går alltså inte längre mellan dem som ifrågasätter ämbetsreformen om kvinnliga präster och de som bejakar den och finner frågan avgjord. Inte heller mellan dem som välkomnade beslutet om samkönade vigslar och dem som kritiserar det. I dessa frågor har vi ingen samsyn. Men i den överordnade – och enligt vår mening för Svenska kyrkan alldeles avgörande – frågan om Svenska kyrkan ska vara ett trossamfund eller en toppstyrd politisk organisation där vi tvingas underkasta oss realpolitiska beslut är vi alltså djupt överens.

I det debattläge som nu råder kommer Kristus ständigt i skymundan. Vi kan möta utsagor som att ”Jesus var inte kristen”. Det är förvisso korrekt historiskt sett, Jesus var jude. Men i tron och för troende är Jesus just Kristus, den sanning vi vill tjäna. Att föra ut budskapet om att Jesus inte var kristen – och därmed till synes fjärma Jesus från kristendomen – tror vi förvirrar.  Det gagnar inte heller Svenska kyrkans framtid.

Vi vill att Svenska kyrkans biskopar klargör hur vi ska ha det i kyrkan i framtiden. I en kyrka där människor öppet mobbar varandra med flera biskopars moraliska och ekonomiska stöd går människor under och det kristna budskapet förlorar sin trovärdighet. Hur tänker biskoparna kring detta? Och hur tänker man aktivt motverka att bilden av Svenska kyrkan som genomsyrad av främlingsfientliga krafter blir den av medierna förmedlade bilden?

Johanna Andersson
präst och doktorand
i religionsvetenskap

Annika Borg
präst och teologie doktor

Bengt Holmberg
präst och professor emeritus

Yngve Kalin
präst

Hanna Lönneborg
präst

Ulrika Carlström Nordkvist
präst och jurist

Per Wahlström
kyrkoherde

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

Mer inom samma ämne