Biskopar, kom ut och tala klarspråk

Det är roligt att jag har fått svar på min debattartikel om kyrkan och klimatet, och jag hoppas på ännu fler inspel. Det går nog inte att tala för mycket om kyrkans roll i klimatkrisens tid. Frågan om människans förhållande till naturen föranleder ett teologiskt samtal som kyrkan ändå behöver föra. Som alla verkliga diskussioner kommer utflödet av samtalet att ge insikter, så låt debatten fortsätta.

Jag har dock fått tillfälle att svara redan nu, och då vill jag påpeka att jag presenterade faktiskt inte ett snävt program för kommunikation och gudstjänst utifrån någon viss aktörs agenda. I Magnus Myrbergs och Henrik Grapes respektive svar till mig anas konturerna av andra debatter, om Svenska kyrkans politisering, höger-vänstervridning och om motsättningar mellan olika teologiska och liturgiska traditioner, med vissa implicita poänger som de i sin tur kanske anar att jag ville göra, men det är blindgångar.

Magnus Myrberg beskriver min uppmaning till kyrkan som ”skärpta krav på offer”, pålagor som inte för människor varken till Kristus eller ett hållbart liv. Han skriver att han inte kan komma ifrån intrycket av lagiska och aktivistiska drag i min uppmaning.

Men är inte offret ett erbjudande om en möjlighet? Ger till exempel inte Jesus mannen som kommer till honom med frågan om evigt liv möjligheten till det när han svarar honom att sälja allt han har och ge till de fattiga? Det är inget krav. Den rike mannen bestämmer själv hur han ska göra, men Jesus hymlar inte om kostnaden och det ska inte kyrkan heller göra.

Lagiskhet? Det är just det som jag tycker Svenska kyrkan är nära när den talar med kompromissens och siffrornas språk. Att mäta storleken på manteltofsen eller längden på kjolen; tanken att om jag bara följer protokollet så är jag säker.

Aktivism? Ja, det vill jag nog påstå är ett kristet imperativ. Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Magnus Myrberg noterar att jag tar till de så kallade stororden. Det är högst medvetet som jag håller mig nära det bibliska språket. Det är det enda vi kristna har gemensamt, som inte utesluter olika politiska och personliga erfarenheter och metoder.

Henrik Grape påpekar att kyrkan inte är den enda som har svaren i klimatfrågan. Det tror inte jag heller. Just därför är det ju väsentligt att kyrkan kommer med just sitt svar. Jesus Kristus – med allt vad han innebär, men vetekornets lag kan väl tjäna som en sammanfattning – är kristendomens raison d’etre. Offret är ju inte en förlust utan en möjlighet att vinna mycket mer. Det är det jag tycker är så konstigt att präster reagerar emot.

I kyrkans ställe tar andra bollen. I DN skriver Ulf Danielsson, teoretisk fysiker, om en evolution utan mål och han duckar inte den existentiella dimensionen av sin insikt. Folk längtar efter sanningen mer än väktarna efter morgonen och fysikprofessorns text sprids som en löpeld i sociala medier.

”Klimatfrågan är inte någon vanlig fråga där vi har råd att träta om vem som har den rätta teologiska profilen”, skriver Henrik Grape i sitt svar till mig. Jag håller med. Ulf Danielsson har ingen teologisk profil alls. Men just nu är det han och andra utanför kyrkan som predikar bäst.

Jag vill bemyndiga prästerna och deras biskopar att komma med ut på det öppna torget och tala klarspråk. Berätta om kyrkans erbjudande: evigt liv till kostnaden av hela livet. För visst är alla döpta kyrkan gemensamt. Men en tretusen personer sådär i det här landet har lovat särskilt att förkunna evangelium, och nu kallar världen på dem.