Biskopar – sänk lönen!

Enligt vad Jesus säger i Joh 17 ska kristna människor, liksom lärjungarna, vara i världen men inte tillhöra världen, i men icke av, som det stod förr. Man kan fundera över tolkningen, när man följer diskussionen om kyrkoledarnas löner. Jag undrar om de som sätter lönerna brukar ta del av vad Bibeln fö övrigt kan ha att säga. Man citerar väl gärna i allmänhet att ”arbetaren är värd sin lön” (Luk 10:7 och 1 Tim 5:18). Där står det faktiskt också, att vissa ”äldste” (församlingsledare), ”som sköter sin ledaruppgift bra är värda dubbel lön”, vilket skulle särskilt gälla dem som ”ägnar sina krafter åt ordet och undervisningen”.

Så där finns det kanske något! Fast så står ju Jesus där som bekant och påminner om den ohederlige Mammons frestelser. Gång på gång varnar han för att de som utför alla möjliga fromma gärningar och visar sig goda och exemplariska, ”redan har fått ut sin lön” (särskilt i Bergspredikan). ”Och visst ger religionen god lön”, säger Paulus, ”om man nöjer sig med det nödvändiga” (1 Tim 6:6). Ja, det var väl också träffande!

Men den kyrkliga lönedelegationen ägnar sig nog inte åt bibelstudier. I stället jämför de med generaldirektörer och landshövdingar, och då ser man ju tydligt att biskopar och domprostar och vissa kyrkoherdar bör ligga rätt högt, fast inte riktigt lika högt. Man kan undra vad Quirinius och Pilatus till exempel hade för lönenivå i den romerska statens sammanhang? För det är ju ett kvardröjande statskyrkligt perspektiv som bestämmer värderingarna i det resonemang som Christina Rogestam och de andra för i lönefrågan (KT 4/15).

Vad är det för kyrkosyn som bestämmer tankegången? Vi har ju lämnat statskyrkan bakom oss. Hur vore det att jämföra med andra ”fria” kyrkor och samfund, där Svenska kyrkans lönespann känns helt utopiskt och till och med förnedrande. Det är sådana jämförelser som känns relevanta, inte generaldirektörer eller näringslivets fantasilöner. Jag håller alltså helt med Lindelöf och Blom i debattartikeln (KT 7/15) och deras analys av den ekonomiska utvecklingen, just med frågan hur kyrkan skiljer sig från världen? Jag citerar: ”Är vi kyrka genom att försöka efterlikna världen i lönesättning och lönespridning eller genom att verka mot exempelvis marknadstänkande och kapitalistiska tendenser”.

Löneutvecklingen har gått väldigt snabbt under senare tid, samtidigt som den ekonomiska situationen blivit alltmer osäker. Löneklyftorna växer, också inom kyrkan. När jag började som domprost i Göteborg låg min lön på 16 000, när jag slutade 1994 på 26 000 (när jag då i stället började som direktor vid Sveriges kristna råd fick jag gå ner till 23 000 – just av hänsyn till andra kyrkors nivåer och resurser). Det har hänt mycket sedan dess!

Detta illustreras ytterligare av den lärorika översikten i Kyrkans Tidning nummer 10/15, som bland annat visar att en mängd folk i kyrkans tjänst ligger på
70 000 och mera, väsentligt mera, och att lönen tydligen ökar allra mest för domprostar. Jag har det bra själv och är inte avundsjuk, men jag beklagar att pengar – och organisation – tycks viktigare än själva evangeliet. Naturligtvis vet jag att man gärna talar om omsorgen om evangeliet som argument för både pengar och strukturer.

Men varför rör sig inte debatten mer om just evangeliets utbredande? För mer än 40 år sedan skrev jag i en bok om kyrkans strukturer och materiella utformning att de skulle vara ”evangelieriktiga och människotillvända”. Det gäller ännu!

Icke av världen! Så är det inte bland er, menar Jesus i en av fastlagssöndagens texter, ni ska inte leva som herrar utan vara allas tjänare. Därför efterlyser jag också en ny lönepolicy och förändrade direktiv för lönedelegationens fortsatta arbete, med hänsyn till både kyrkosynen och människosynen. Det är egentligen rent oetiskt att handskas med pengar som strider mot såväl människokärleken som världsläget i stort. Det är bra folk i biskopssätena, men i stället för att höja lönen skulle de kanske få sänka den med ett antal tusenlappar. Det vore en tydlig signal också till ”världen”, om vad ”kyrka” är för något!

Kjell Ove Nilsson