Bort med storebrorsfasoner

Nog är det väl till största delen prästernas uppgift att sprida evangelium, vi andra ska naturligtvis ha ett kristet förhållningssätt i vårt uppdrag att bisträcka vårt prästerskap med det mer handfasta och ”jordiska”. Såsom till exempel skötsel och underhåll av byggnader och kyrkor, ett område som de flesta präster är rätt så begränsade kunskapsmässigt.

Här vill författaren att stiftsstyrelsen skall kunna ”vitesförelägga” församlingar som inte till minst 80 procent av tiden sysslar med de  fyra grundbultarna: gudstjänst – undervisning – diakoni – mission. Man tar sig för pannan när man läser dylikt – 2015. Som om inte detta räckte,  vill författaren ge stiftsstyrelsen befogenhet att ”suspendera” de förtroendevalda, som någon gång överträder sin ”befogenheter”  enligt kyrkoordningen.

Detta är en utbildningsfråga som ska hanteras på lokal nivå (kyrkorådet), några ”storebrorsfasoner” vill vi definitivt inte ha.

Det är påfallande många kyrkoherdar som numera har det totala ansvaret för såväl ekonomi som personalansvar och arbetsledning – men saknar helt eller delvis kompetens för dessa arbetsuppgifter, tyvärr. Detta förlorar alla på, anställda, präster, förtroendevalda, för att bara nämna några. Man bör inte vara behörig att söka en kyrkoherdetjänst utan dessa grundläggande kunskaper, de skall finnas med i vederbörandes CV vid ansökningen av tjänsten i fråga.

Skulle författarens ambitioner vinna gehör på kyrkomötet blir det säkerligen ännu svårare att rekrytera till kyrkofullmäktige och kyrkoråd i framtiden.

Bengt Sandström        
Kyrkorådet i Rönö