Man koncentrerar sig på bönerna och i förekommande fall på sakramentet. Man sjunger med i psalmerna. Man tar sin del av ansvaret för att skapa mening.
Ändå kan en gudstjänst gå spårlöst förbi. Det hände en gång när jag lyssnade på radio. När slutet närmade sig kände jag mig alldeles tom. Då: En saxofonist rundade av med att spela ”Blott en dag”. Med en så gripande känsla för den tro och tillit som psalm 249 uttrycker att tårarna rann, och jag minns det ännu tio–femton år senare. Så avgörande kan en musiker i gudstjänsten vara.

Kyrkomusikerna är oroade för musikens framtid i kyrkan. Åtstramningarna i budgeten har många redan fått kännas vid och mer är att vänta. Detta trots att kyrkomusiken är en ”unique selling point” som det heter på marknadsföringssvenska: Det är för musikens skull som många över huvud taget går i kyrkan. Men är det inte just detta som kastar en skugga över kyrkomusiken? Misstanken att folk kommer ”bara” för musiken och inte bryr sig om evangeliet?

Denna mer eller mindre medvetna nedvärdering är sannolikt en delförklaring till budgetbantningarna. När en kyrkomusiker strävar efter ständigt ökad kvalitet uppfattas det inte alltid som något lovvärt. Tvärtom kan det betraktas som en ”världslig” ambition, någonting som ligger vid sidan om kyrkans uppdrag. Men det är inte fult att vilja vässa sin prestation. Och det finns ingenting som säger att skickligt framförd musik inte skulle samspela med ordets förkunnelse. Däremot finns det mycket som talar för att dålig, oinspirerad musik är dåligt för kyrkan.

Kyrkomusiker behöver få tid i sina tjänster för förberedelser. De behöver ha råd att ta in frilansar utifrån och köpa noter. Utan inspiration och förnyelse självdör musiken. Och att ibland få samarbeta med professionella frilansande instrumentalister eller solosångare ger en vitamininjektion som kyrkan borde kosta på de körmedlemmar som oftast deltar oavlönat.
I en undersökning som Sveriges Radios program Mitt i musiken genomfört, dominerar kyrkomusikerna stort bland de musiker som 2002–2010 sjukskrevs av psykosociala skäl. Stress, låg status och dålig arbetsledning var förklaringarna. Det är en signal om att kyrkomusikens ställning behöver stärkas.

Att det finns församlingar med körer på professionell och semi-professionell nivå betyder mycket både för gudstjänsten och för Svenska kyrkans yta ut mot resten av samhället. Om dessa körer får fortsätta finnas är en fråga om pengar och prioriteringar. Är kyrkan beredd att tro på både Gud och hög kvalitet?

Brita Häll

Å andra sidan:

Uppvärdera kyrkomusikernas arbete

Svenska kyrkan dras mellan två ytterpoler i dag. Å ena sidan en stark vilja att öppna upp kyrkan och göra den tillgänglig i samtiden. Genom lockande konfirmationsläger, specialkonserter och att tillgängliggöra kyrkorummet för mer samtida musik försöker man både förankra och sälja in kyrkan i 2000-talets sekulariserade samhälle. Motpolen är en stark vilja att framhålla det evangeliska budskapet framför allt. Kyrkan behöver vare sig förankras eller locka med något. Den som verkligen är intresserad av den kristna tron söker sig till kyrkan ändå.

Båda ytterpolerna har såväl nackdelar som förtjänster, men bådas problem är att mycket hamnar i kläm mellan dem. Kyrkomusiken är en sådan. Å ena sidan ses den traditionella kyrkomusiken som otillräcklig. Man lägger hellre budgetpengar på särskilda inbjudna gäster och räknar med att de ordinarie musikerna arbetar och är nöjda ändå. I en iver att locka med något särskilt räcker inte kyrkokör långt. Å andra sidan finns misstanken att människor kommer för musiken och inte för det kristna budskapet. Hur många vill inte lyssna på körsång i juletid, utan att vara särskilt intresserade av den religiösa innebörden i advent?

De som främst blir lidande av detta är kyrkomusikerna. I förlängningen innebär det också en förlust för alla som ser musiken som en viktig del i kyrkoupplevelsen. Som bär med sig minnen av sånger, strofer och psalmer från olika tillfällen. Vi är många. Det är dags att uppvärdera kyrkomusikernas viktiga arbete. Det är en del av kyrkan som vi verkligen bör värna om, oavsett övrig utgångspunkt.


Elin Grelson