Välfärd. Trycket på att Svenska kyrkan ska gå in där välfärdssystemet verkar krackelera har blivit allt starkare. Frågan är om Svenska kyrkan har kapacitet att hjälpa?
Att vara diakon är världens roligaste yrke. Det är svårt, tufft och alldeles fantastiskt! Men framtiden för Svenska kyrkans diakoni är hotad.
Utsattheten ökar och villkoren hårdnar för den som plötsligt hamnat i en utsatt livssituation. Stora flyktingströmmar, tiggande EU-medborgare, ensamkommande flyktingbarn... Välfärdssystemets sprickor växer. Vem ska hjälpa om inte kyrkan gör det?
Trycket på att Svenska kyrkan ska gå in där välfärdssystemet verkar krackelera har blivit allt starkare. Ibland är det just hjälpen till utsatta som gör att svenskarna stannar kvar som medlemmar i kyrkan. Att kyrkan hjälper de nödställda är en viktig motiverande faktor för att betala medlemsavgiften.
Frågan är om Svenska kyrkan har kapacitet att hjälpa, i dag och framför allt i morgon? Det finns goda skäl att svara nej på frågan då Svenska kyrkans diakoni står inför en gigantisk utmaning.
Styrelsen för Stockholms stiftskrets i Kyrkans Akademikerförbund (KyrkA) har under sommaren skickat ut förfrågningar till ansvariga för diakonrekrytering i samtliga stift och till ordföranden i KyrkA:s alla stiftskretsar.
Svaren pekar på att diakoner är en utdöende yrkesgrupp. Det är svårt att rekrytera kvalificerad personal till utannonserade tjänster, under de närmaste två åren kommer var femte diakon att gå i pension och om tio år har mer än hälften av alla dagens diakoner i Svenska kyrkan gått i pension.
KyrkA:s fackliga förtroendemän kallas allt oftare till förhandling av församlingar som vill omvandla diakontjänster till prästtjänster eller anställa personal som inte är diakonutbildad eller vigd, då de inte lyckas få tag i någon kvalificerad diakon. Det innebär att det diakonala perspektivet riskerar att förloras och yrkesidentiteten urvattnas.
Ett problem för att nyrekrytera diakoner kan vara oklarhet i yrkesrollen och identiteten samt inte minst de minimala förutsättningarna för en karriärutveckling som diakon. Hur kommer det sig att det finns så få arbetsledande diakoner i kyrkan? Hur kan det vara så att de socionomer, sjuksköterskor som i sin tidigare yrkesroll varit arbetsledare efter vigning till diakoner inte anses kvalificerade för arbetsledning i kyrkan?
Det finns i dag ingen samordnad kompetensprofil eftersom stiften har olika krav för de som antas till diakonutbildning. Är kyrkans diakoner kvalificerade att hjälpa i dag och i morgon?
Diakoni är en tvärvetenskaplig disciplin som verkar i skärningspunkten mellan områden som teologi, omvårdnad, själavård, folkhälsoarbete, socialt arbete, juridik och ekonomi. Diakoner har en kandidatexamen i ett omvårdande yrke som till exempel sjuksköterska, arbetsterapeut eller socionom.
Svenska kyrkans diakonkår har många års samlad erfarenhet av diakonalt arbete och stor praxiskunskap. Denna kunskap kan klassificeras som tyst kunskap då den i stor utsträckning finns i hantverket som diakoner behärskar.
Dagens samhälle strävar efter att allt kvalificerat välfärdsarbete baseras på evidensbaserad praxis. För att kunna utföra det diakonala uppdraget behöver diakoner utbildas tvärvetenskapligt, så att deras arbete utförs i enlighet med evidensbaserad praxis. Men i Sverige finns få, om några, möjligheter att få kvalificerad vidareutbildning (högskola/universitet inom ämnet diakoni) eller ägna sig åt evidensbaserat forskning inom arbetsfältet diakoni.
Vi utmanar nu Svenska kyrkan på alla nivåer att vidta åtgärder för att värna diakonins framtid i Svenska kyrkan:
● Biskopskollegiet behöver harmoniera antagningsprocessen så att samma krav ställs på blivande diakoner i alla stift. Detta eftersom en vigd diakon är behörig till tjänst i alla stift.
● Stift och församlingar måste stärka och förbättra rekryteringen av diakoner för att möta de närmaste årens pensionsavgångar och ett ökat tryck på kyrkans diakoni.
● Svenska kyrkans nationella nivå måste arbeta aktivt för att yrkesverksamma diakoners erfarenheter och kunskaper i svensk kontext omsätts till vetenskapligt grundad evidensbaserad praxis som kan överföras till nästa generations diakoner samt skapa förutsättningar för kvalificerad vidareutbildning (masterexamen) i diakoni och möjlighet att forska i diakoni med utgångspunkt från sin grundutbildning.
● Alla stift uppmanas att inrätta forskarstipendier för diakoner.
● Alla församlingar uppmanas att se till att diakoner får möjlighet till kvalificerad vidareutbildning i diakoni inom sin tjänst.
På detta sätt kan Svenska kyrkan möta framtidens utmaningar.
Jonas Bodin
diakon, facklig förtroendeman
Helene Liljegren
diakon, facklig förtroendeman
Staffan Simonsson
komminister, facklig förtroendeman
Samtliga i Kyrkans Akademikerförbund, Stockholmskretsen
LÄGG TILL NY KOMMENTAR