Finns den teologiska bredden?

Vad är en teologisk bredd på dagens prästutbildning? Den teologiska spännvidden sägs vara betydligt större på Utbildningsinstitutet än på pastoralinstitutens tid enligt rektor Anne Louise Eriksson i Kyrkans Tidning nummer 20/17. Det vore intressant att ta del av innebörden i denna jämförelse.

Ja, är det till och med så att den teologiska bredden är alltför bred på dagens utbildningsinstitut? Att bedriva och utveckla pastoralteologi är ett arbete som tar många år av erfarenhet och kunskap att etablera. Först och främst görs detta i Svenska kyrkans församlingar i gott samarbete mellan det allmänna prästadömet och det särskilda. När det gäller prästutbildningen är den teologiska utgångspunkten kyrkoordningens inledande definition av vår kyrka som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Inom denna tradition ryms en berikande mångfald, dock inte hur mycket som helst.

Att medarbetare på Utbildningsinstitutet deklarerar ett accepterande av motståndare till prästvigda kvinnor med motivationen att ”det är högt i taket i vår kyrka” är det, enligt min mening, en teologisk bredd som inte hör hemma på Utbildningsinstitutet. Prästutbildningen i Svenska kyrkans regi är en konfessionell utbildning och i denna ryms en teologisk bredd dock förankrad i vår tradition, den evangelisk-lutherska. För att gå i dialog med andra traditioner krävs en medvetenhet beträffande den egna identiteten.

När prästkandidater till exempel uttrycker, och i övningar vill praktisera, en katolsk nattvards- och ämbetssyn är det naturligtvis en teologisk tradition som måste ifrågasättas och bearbetas. Vid de tillfällen, en prästkandidat eller medarbetare föredrar en mässordning utifrån en annan tradition än den som är antagen av kyrkmötet är detta minst lika problematiskt. Svaret att denna mässordning ”används på många håll i vårt stift” är en rejäl teologisk utmaning för utbildare på Utbildningsinstitutet.

Den teologiska reflektionen utifrån den evangelisk-lutherska traditionen är en ständig process i dialog med sin samtid. Tidigare tolkningar ifrågasätts och nya perspektiv för till nya insikter och förnyade språkbruk. Detta är något av ett signum för den lutherska traditionen. Möten och samtal med andra traditioner i den världsvida kyrkan såväl som den religionsteologiska dialogen berikar och väcker viktiga frågor in mot den egna traditionen.

Dock, det finns något ”förföriskt” att tala om en teologisk bredd, vem vill opponera mot detta? Samtidigt kräver bredden en kontakt med djupet, med de tankar som utgör själva grundfundamentet i en tradition. Praxis och teori på Svenska kyrkans prästutbildning handlar om människosyn, sakramentssyn, kyrkosyn m.m.

Efter att arbetat med att utbilda präster i många år kan jag enbart uttrycka den stimulans och glädje det är att möta och få vägleda blivande kollegor. Oklarheter i vår kyrkas evangelisk-lutherska identitet och tradition är inte prästkandidaternas ansvar utan främst dess ledning, och även oss alla som på olika sätt arbetar med denna utbildning.