Ha en ordning för sjukas smörjelse

Redan i dag praktiseras olika former av de sjukas smörjelse i både enskild själavård och olika former av förbönsmässor inom Svenska kyrkan, men det är inte någon officiell ordning utan rör sig i stället om olika former av mer eller mindre privata ordningar.

Det finns flera skäl för att ha en ordning för de sjukas smörjelse i Svenska kyrkans handbok. Det första skälet är att bruket att inte bara be för de sjuka utan också att smörja dem med olja är djupt bibliskt. Det nämns i Jakobsbrevet: ”Är någon av er sjuk, skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom.” (Jak 5:14) Men det omtalas även i evangelierna hur apostlarna ”smorde många sjuka med olja och botade dem” (Mark 6:13) och bruket var utbrett i fornkyrkan.

De sjukas smörjelse är för det andra ett i sann mening allmänkyrkligt bruk som praktiseras av vitt skilda kyrkotraditioner. Bruket återfinns inte bara i den romersk-katolska kyrkan utan finns även bland såväl ortodoxa kyrkor som bland karismatiska protestanter. Det finns till exempel ordningar för de sjukas smörjelse i både ”Kyrkohandbok för Missionskyrkan – Till församlingens tjänst” och i handboken för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Förmodligen är Svenska kyrkan numera ganska ensam om att helt sakna någon officiell ordning för de sjukas smörjelse. Ordningen fanns dock med i reformatorn Olaus Petri handbok från år 1529, men togs inte med i nästa handbok från 1541. I förslaget till ny kyrkohandbok från år 2000 öppnade man upp för möjligheten till ett återinförande, men detta har tyvärr inte följts upp i det senaste förslaget. Det vore dock en på flera sätt viktig katolicitetsmarkör både inåt och utåt om Svenska kyrkan återinförde en ordning för de sjukas smörjelse.

Det tredje skälet för en ordning för de sjukas smörjelse är att det på ett tydligt sätt förbinder liturgi och diakoni. Omsorgen om sjuka får en tydlig plats i kyrkans liv och förbönen behöver överhuvudtaget få en mer central roll i vår kyrkas liv. Inte minst när de sjukas smörjelse förbinds med nattvard och/eller bikt uttrycker det också att hela människan till både kropp, själ och ande är skapad av Gud och föremål för hans omsorg.

Det fjärde skälet är att en officiell ordning i kyrkohandboken också skulle bidra att stärka kyrkohandbokens ställning internt i Svenska kyrkan. I stället för att ha flera olika privata ordningar för de sjukas smörjelse skulle det finnas en officiellt antagen ordning. Bland såväl högkyrkliga som karismatiska grupper skulle man i högre grad då kunna känna igen kyrkohandboken som ett utslag för en bibliskt förankrad, allmänkyrklig tro och inte som något halvdant som måste kompletteras med hjälp av mer eller mindre privata tillägg.

Markus Klefbeck
komminister i Överjärna, Ytterjärna och Vårdinge församlingar