Hur hittar vi rätt i välgörenhetsdjungeln?

Vi svenskar ger allt mer till välgörenhet. År 2000 gav vi 3,2 miljarder och 2009 4,7 miljarder. Men på den internationella givarlistan ligger vi bara på 45:e plats av 153 länder. Detta kan delvis bero på att vi ger relativt mycket via skattsedeln, men också på att vi till skillnad från de flesta länder inte har haft någon avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål.

Men från och med årsskiftet får vi möjlighet att göra skatteavdrag när vi ger till ideella organisationer, men bara om vi ger till hjälporganisationer eller organisationer som främjar vetenskaplig forskning och som är godkända av Skatteverket. Notera dock att avdragsrätten endast gäller privatpersoner, att skattereduktionen ligger på 25 procent av gåvobeloppet och att den maximala skattereduktionen är 1 500 kronor per person och år. Det är troligt att det nya skatteavdraget stimulerar till ökat givande. När Norge införde ett liknande avdrag 2006 ökade givandet över 30 procent.

 

Alliansens reform ger upphov till flera frågor. Är det rimligt att inkludera organisationer som främjar vetenskaplig forskning, samtidigt som man exkluderar religiösa samfund? Ska endast svenska organisationer omfattas av reformen? År det rimligt att begränsa avdraget till privatpersoner, eller bör även företag inkluderas? Och är avdragets omfattning rimlig, t.ex. i ljuset av att vi får dra av 12 000 kr per år för våra pensionssparanden?

 

Inte bara ge med hjärtat, utan också med hjärnan

Men reformen väcker även frågor om hur vi bör resonera som individer om vi vill fatta genomtänkta beslut om vart vi ska skänka våra pengar. Är det mest effektivt att ge till svenskar i nöd eller till behövande i främmande länder? Ska vi ge till dem som är i akut behov av hjälp eller till mer långsiktiga (och osäkra) ändamål som forskning? Hur hittar vi rätt i välgörenhetsdjungeln?

 

En central fråga är vem vi främst bör försöka gynna, och ett rimligt svar är att vi dels bör fokusera på dem som har det sämst, och dels bör se till att våra insatser har så stora effekter som möjligt. Vi måste därför identifiera dem som har det svårast och som dessutom är möjliga att hjälpa till en relativt låg kostnad, som sjuka barn i fattiga länder. Där kan en mindre summa pengar göra stor skillnad och rädda liv. Men det faktum att en organisation siktar in sig på de mest behövande är ingen garanti för att den lyckas, så hur avgör vi vilka organisationer som kan göra mest gott med våra pengar?

 

Overheadkostnader inte det centrala

Ett vanligt sätt att utvärdera en ideell organisation är att undersöka hur mycket pengar som går till administration respektive till ”ändamålet”. De svenska bestämmelserna om 90-konton bygger på denna tanke, då man bara kan beviljas ett sådant konto om administrationskostnaderna inte överskrider 25 procent av de totala intäkterna. Ett problem med att välja organisation på dessa grunder är att det inte säger något om vilka resultat en organisation åstadkommer, ett annat är att man bara kan beviljas 90-konto om man har sitt säte i Sverige.

 

Öronmärkta gåvor ingen enkel lösning

Att en organisation är effektiv är inte heller någon garanti för effektiva bidrag, för hur stor nytta en enskild gåva gör beror till stor del på vilken kampanj bidraget går till. Man kan lätt tro att man undkommer detta problem om man öronmärker sin gåva, men när privatpersoner öronmärker kan organisationen förmodligen bara justera sin budget så att andra pengar flyttas från kampanjen till något annat projekt de vill finansiera. Dessutom får den mer pappersarbete, och om den inte lyckas justera sin budget kan den inte heller använda sina resurser som den själv tror blir bäst.

 

Vad ska vi då göra?

Det är alltså svårt att på egen hand komma fram till var våra pengar gör mest nytta. Men de senaste åren har det startats organisationer som specialiserar sig på att undersöka välgörenhetsorganisationers resultat och ge råd om var våra pengar gör mest gott. Ett exempel är GiveWell, med säte i USA. De handplockar de bästa organisationerna de hittar, och rekommenderar sedan dessa gratis på sin hemsida www.GiveWell.org.

 

Att ge till de välgörenhetsorganisationer som GiveWell rekommenderar är nog det bästa vi kan göra just nu, oavsett om vi kan göra avdrag för det eller inte. Men det vore förstås bra om de organisationer som det är bäst att ge till också blir godkända av Skatteverket, och vi uppmanar därför Kristdemokraterna (initiativtagarna till reformen) och den övriga alliansregeringen att se till att så blir fallet.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Camilla Backström
I sin debattartikel argumenterar Professor Brülde och Knutsson bland annat för att man skall tänka efter vilket ändamål man skall skänka pengar till och att overheadkostnader inte är det centrala utan att man måste titta närmare på var pengarna ”gör mest nytta”. Så långt har jag inget att invända. Det är när Professor Brülde och Knutsson hänvisar till en Amerikansk organisation för Svenska givare som jag blir förvånad. I Sverige finns Charity Rating som är givarens intresseorganisation med uppdraget att stötta givare med information och kvalitetssäkring av organisationer som agerar på den svenska marknaden. Givare kan vända sig till vår hemsida på www.charityrating.org för att söka information i Givarguiden bland 150 olika ideella organisationer med bas i Sverige. Tanken med Givarguiden är att informationen är strukturerad lika för att tillåta jämförbarhet mellan organisationer. Givare kan också kontakta oss direkt med specifika frågor på info@charityrating.org.
Simon Knutsson
Tack för kommentaren Camilla. Jag svarar bara för mig. Jag har känt till Charity Rating länge, men ville inte nämna er eftersom det finns flera guider som ger bättre vägledning till givare som vill göra så mycket gott som möjligt med sin gåva (oavsett om givaren är svensk). Jag förklarar mer i en ny replik på http://www.kyrkanstidning.se/debatt/nya-mojligheter-givare-att-gora-gott. Om vi fokuserar på Charity Rating så tycker jag att ni har flera viktiga svagheter som en guide till givare som vill göra så mycket gott som möjligt. Till exampel: -- Om en givare bara läser på www.charityrating.org finns det en stor risk att givaren missar många ideella organisationer som sannolikt skulle göra mer gott per krona. -- Jag ser heller inte att ni analyserat vad organisationerna ni listar åstadkommer. Att göra det som privatperson är svårt och tar lång tid. Det finns andra guider som redan har gjort bra analyser åt givaren. -- Ni skriver inte om vad de ideella organisationerna skulle göra om de fick mer pengar. Vilken av organisationens olika aktiviteter skulle utökas? -- Ni verkar inte ha analyserat vad det kostar organisationen att åstadkomma olika resultat. Simon
Camilla Backström
Simon, I sak har du rätt att mer fokus borde läggas på resultatet organisationerna levererar. Det är ett område som Charity Rating arbetar med att utveckla på den svenska marknaden. Charity Rating tillgodoser behov hos svenska givare vilka i stor grad fokuserar sina donationer till svenska organisationer. Genom Givarguiden tillhandahåller Charity Rating Sveriges enda öppna informationstjänst dit allmänheten kan vända sig för att få en objektiv beskrivning av organisationen, mål, planering och finansiella resultat. Eftersom vi verkar i Sverige för svenska givare har vi också anpassat oss efter den information som finns att få. Charity Ratings Givarguide utvärderar organisationerna baserat på transparens då majoriteten de svenska organisationerna idag inte kan besvara frågor om värdeskapande och inverkan. Vi ser stora mognadsskillnader mellan de amerikanska och svenska organisationerna vad gäller rapportering av värdeskapande. Idag är det främst givare av större donationer (företag, filantroper och stiftelser) som har ett uttalat intresse av fördjupad förståelse för organisationernas inverkan. Vid förfrågan från dessa genomför Charity Rating analyser med fokus på värdeskapande.
Simon Knutsson
Camilla, Jag tolkar dig som att Charity Rating är en resurs för givare som bestämt sig för att ge till svenska organisationer, och jag håller med om att för sådana givare ger guider från andra länder inte mycket vägledning. Jag tror också att ni håller med om att det finns bättre guider än Charity Rating för de svenskar som bara vill göra så mycket gott som möjligt (som är öppna för att ge till organisationer oavsett var de är baserade). Det är väldigt rimligt att det skulle vara bättre för världen om fler givare tänkte "Hur kan jag göra mest gott med min gåva?" istället för "Hur kan jag göra mest gott med min gåva givet att jag vill ge till en svensk organisation?" Det senare tankesättet utesluter så många möjligheter redan från start. För att underlätta det öppnare tankesättet skulle Charity Rating t.ex. kunna ge olika råd till de som vill ge till svenska organisationer och till de som vill göra så mycket gott som möjligt. Eller så skulle ni bara kunna nämna frågan, och hänvisa de som vill göra så mycket gott som möjligt till andra guider för bättre vägledning.
2265

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Uppsala stift
Göteborgs stift
Luleå stift
Uppsala stift
Stockholms stift