Det är inte främst de anhöriga som har ett ansvar för våra gravar, utan det är ett gemensamt ansvar.
Vi vill besöka kyrkogården för vår förfäders och vänners skull, inte bara pappa och mamma. En grav ska få se övergiven ut men inte ovårdad. Och för den sortens vård av en övergiven grav svarar vi gemensamt genom kyrkogårdsförvaltningen.
En gravplats kan återtas om platsen behöver återanvändas efter förhandlingar med både släkten och lokala kulturexperter för att bevara gravar med särskilda kulturvärden.
En gravplats ska inte tas bort för att minska underhållskostnaden, utan i första hand ser man till att få tillräckligt med effektiva resurser och i andra hand förenklar man underhållet lämpligt sätt.
Vi ställer stora krav på att kyrkogårdarna ska vara en pietetsfull förlängning av kyrkan, därför hörs bristerna tydligt. Jag tror inte att det blir något större skillnad om kyrkogårdsförvaltningen får annan huvudman. Det är meningen att begravningsavgiften ska räcka till kyrkogårdens skötsel, gör den inte det så kan kyrkan tillföra medel för att kyrkans andlighet och värdighet ska räcka hela vägen ut och kommunen kan på nåt sätt bidra till kyrkogården som park i samhället.
Lars-Olof Carlsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR