Alltför ofta är det andra frågor som upptar tid och energi, och det lokala kyrkliga livet blir snävt. Det finns en risk som all religiositet löper, och det är risken att bli avskild från världen.
För den lokala församlingen finns det en risk att det konkreta näraliggande får all uppmärksamhet och att det internationella kommer på undantag. Internationell diakoni och mission blir en uppgift som läggs ovanpå alla andra i stället för att vara en integrerad del i församlingarnas liv.

Jag menar att det internationella perspektivet ska ha en central plats i våra församlingars liv. Detta av flera skäl. Kyrkan är i grunden internationell till sin karaktär. Vi är delar av en världsvid rörelse, med förgreningar över hela världen.
Som enskilda människor och kristna är vi världsmedborgare. Varje dag lever vi i och av världen. Vi lever i ett stort gemensamt sammanhang. Varje människas livsföring är i dag mycket konkret påverkat av att vi alla lever i den globala byn.
Ingen enda av oss kan leva en enda dag utan att ha varit beroende av, blivit påverkade av eller själva påverkat vårt globala sammanhang. Vi är alla globala medborgare.
Vi har alla att hantera information om ”världens tillstånd”. Ingen kan i dag säga att man inte känner till världens största problem; den skriande ojämlikheten i världen där 800 miljoner människor saknar mat för dagen och ännu fler saknar friskt vatten, för att nu nämna några
klasskillnader.

Kyrkans uppgift är att hjälpa människor hantera det liv hon möter. Som världsmedborgare lever vi alla med hot och risker som aldrig förr. Om man menar att själavård är en viktig uppgift för församlingarna, och det menar säkert de allra flesta av oss, så bör man titta på människors situation och sammanhang i dag. De senaste 20 åren har här inneburit en mycket stor förändring: Världen har krympt! Därför bör det vara alldeles självklart att man ger människor möjlighet att hantera den roll som alla har som världsmedborgare. Svenska kyrkans internationella verksamhet är här ett viktigt redskap för att skapa helhet och sammanhang. Genom att ge det internationella perspektivet en självklar plats i församlingens liv får jag som enskild möjlighet att påverka livet för andra människor och jag ser att jag själv är en del av ett större sammanhang.

Det behöver bli tydligare att ett internationellt perspektiv ska vara självklart i församlingarna. Här har Svenska kyrkan på riksnivå och i stiften ett stort ansvar att hjälpa församlingarna att lyfta blicken. Några vägar dit är att lyfta fram det gemensamt mänskliga att vi alla är världsmedborgare och att det i grunden är en själavårdande uppgift som finns hos varje församling att hjälpa människor hantera vårt globala sammanhang!

Lars Rubin
ordförande för rådet
för Lutherhjälpen i Lunds stift,
präst, teologie doktor
i religionssociologi