Jan Kjellström är kritisk i Kyrkans Tidning nummer 18/15 till mitt förslag till framtida finansiering med ett laddningsbart betalkort där man bara betalar för det man går på och inget mer.
Han vill också ha ett förtydligande och det kommer här.
1: Att samtala med människor i sorg och nöd är viktigt men det är verkligen inget självklart att samtalet skall vara med en präst från Svenska kyrkan, som nu håller på att bli ett trossamfund i minoritet. En bra lösning på detta är om en frivilligarbetande präst (eller någon annan) genomför stödsamtal med behövande. Detta kan förslagsvis göras som helt oavlönat fritidsengagemang. Som exempel på liknande verksamhet kan nämnas Brottsofferjouren, där denna modell fungerar riktigt bra.
2: Det är nog inte så bra att den som inte orkar leva längre talar med en präst från ett trossamfund. Detta kan till och med bidra till en begränsad syn på problemet. Samtalet bör vara med en riktigt utbildad psykolog. Oavlönad jourhavande medmänniska kan också vara ett bra alternativ.
3: Fortfarande sitter det tiggande romer vid varje ingång till Lunds Domkyrka!
Det är nog viktigt att präster i Svenska Kyrkan ser på sig själva med självkritik och inte motiverar sitt tjänsteutövande med hjälp av människor i stor nöd. Det teologiska arbetet i kyrkan under olika mässor är och förblir det viktigaste.
Vid betalning med Jojo-kortet, som på bussen eller tåget, så kan man lätt trycka på en bidragsknapp på automaten. Här kan man enkelt ge en summa pengar till till exempel diakonalt arbete, som ju är det viktigaste inom kyrkan.
Framöver så kommer det att vara helt nödvändigt att hitta alternativa sätt för finansiering av kyrkans verksamhet då nuvarande betalning med kyrkoavgift i stort sett kommer att försvinna, eftersom så många går ur kyrkan och verkningarna av skilsmässan från staten nu kommer att drastiskt minska kyrkans inkomster.
Jan Clarén
Lund
LÄGG TILL NY KOMMENTAR