Jackie Jakubowski har helt rätt när han vänder sig mot beteckningen Palestina för det land som det judiska folket bebodde. Jag har just läst Daniel-Rops bok, med den oegentliga titeln ”Dagligt liv i Palestina på Jesu tid”, på franska heter den likadant ”Palesine au temps de Jésu”.
För tvåtusen år sen, läser jag, var ordet Palestina alls inte i bruk. Bibeln känner inte till ordet – och faktiskt inte jag heller om jag minns min gamle lektor i kristendom. Palaestini – latin – motsvarar filistéerna och som det hebreiska folket fick kämpa mot i hårda strider.
Pelescheth var för israelerna ett område av deras land som ”bevarade den besegrade fiendens namn”! Men de grekiska sjöfararna hade, när de fick kontakt med den filisteiska kustens hamnar, vant sig vid att uppkalla hela landet efter den del som de kände, landet kom alltså att kallas Palaistiné, observera grekiskan. Namnskicket har förts vidare till oss.
Men vad kallade då hebréerna sitt land? I det religiösa språket ”Kanaans land”. Man finner det många gånger i Bibeln på antingen folket eller själva landet. Namnet kommer från det feniciska ordet ”kinahhu” som betyder röd purpur, en viktig handelsvara under den här tiden.
Det finns fler namnangivelser. Som det skrivs hos Daniel-Rops: ”Men den vackraste och djupaste beteckningen är den som man finner i Talmud, särskilt i de avsnitt som långt borta från fädernas land skrevs av rabbinerna i Babylon: Landet - det vill säga det enda och sanna landet, Guds land.”
En bilagd karta i boken uppvisar inget som helst namn Palestina. Som överrubrik står det ”Palestina på Jesu tid”. Däremot namn som vi alla känner till: Judéen, Samarien, Galiléen, Peréen, och så vidare.
Kanske Jackie Jakubowski har något mer läsvärt att rekommendera i ämnet? Det är nog fler än jag som tacksamt tar emot alla tips!
Henri Högberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR