Debatt om livgiverskan: Känner inte igen mig i Svenska kyrkan

Söndagen den 22 maj firade vi i Svenska kyrkan Heliga trefaldighets dag/Missionsdagen. Med sitt tema ”Gud – Fader, Son och Ande” och sina bibeltexter är denna söndag en del av ryggraden i vårt kyrkoår.

Heliga trefaldighets dag talar om Gud, såsom Gud uppenbarar sig enligt Bibeln och om det uppdrag Gud sänder oss ut i. Texten från 2 Mos 3 berättar att Gud uppenbarar sitt namn för Moses vid den brinnande busken och sänder honom med budskap om befrielse.

Evangelietexten är den välkända texten från Matt 28 där Jesus säger till de 13 lärjungarna: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar genom att döpa dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och genom att lära dem att hålla alla de bud jag har gett er.” Till detta knyter Jesus ett löfte att vara med sina lärjungar alla dagar till tidens slut.

Episteltexten är från Rom 11. Den ingår i ett sammanhang där Paulus brottas med frågan varför majoriteten av hans och Jesu eget folk inte ser vem Jesus är. I Rom 10:9–13 säger Paulus ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad … Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.”

Texterna uttrycker grunden för kristen tro och mission.

Denna dag var det rikskollekt till Svenska kyrkans internationella arbete. I kollektcirkuläret till församlingar i Svenska kyrkan inför denna dag, skrivet av Gunilla Hallonsten, chef för Svenska kyrkans internationella arbete, nämns varken Fadern, Sonen eller den heliga Ande. Inte heller det uppdrag Jesus sänder ut sina lärjungar i.

I stället kan vi läsa att kyrkans uppdrag/mission är att dela tro, gemensamma resuser och liv med varandra. Inget nämns om vilken tro vi skall dela med varandra (kristen/muslimsk/buddistisk/hinduisk/ateistisk, asatro, rasistisk …. ?).

Det sägs att detta uppdrag kan handla om att motarbeta fördomar, orättvisor, konflikter, klimatförändringar, att arbeta med skogsskydd, trädplantering och utbildning i ekologiskt jordbruk. Viktiga uppgifter i sig, men det uppdrag Jesus sänder ut sina lärjungar i, lyser med sin frånvaro i Gunilla Hallonstens beskrivning av vår kyrkas uppdrag/ mission.

En kollektvädjan i Svenska kyrkan är inte en utläggning av söndagens Bibeltexter men skall inte heller innehålla förvrängning av den kristna kyrkans uppdrag.

Under kollektvädjan står en bön. Den riktar sig till ”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör”. Bristerna i beskrivningen av kyrkans uppdrag i kollektvädjan hade jag kanske kunnat lägga till andra sorgliga handlingar, men med nämnda bön är gränsen överskriden.

Nu kan jag inte tiga längre. Att kalla Gud för vad som helst, fylla ordet ”Gud” med sitt eget innehåll utan grund i Guds egen uppenbarelse, såsom den kommer oss till del i Bibeln, då är det inte Bibelns Gud man vänder sig till/talar om.

Teologiska förskjutningar, bort från förankring i Bibeln och våra bekännelseskrifter, hos människor i ansvarsställning i Svenska kyrkan, har inte kommit över en natt. De har pågått länge. Andra har reagerat långt tidigare och frimodigt försvarat kristen tro i Svenska kyrkan. Nu har även jag nått den gräns där jag inte längre kan tiga.

Vi är många som med olika känslor konstaterar att vi inte längre känner igen Svenska kyrkan. Många lämnar Svenska kyrkan just för att de tror på Bibelns Gud och upplever att människor i ansvarsställning i Svenska kyrkan förmedlar en teologi som inte stämmer med Bibeln.

Vad gör vi som vill hålla oss till bibelförankrad Gudstro, leva denna tro och försvara den i Svenska kyrkan? Organisation/verksamhet som berättar om Jesus och tar Jesu missionsuppdrag på allvar kan vi alltid hitta och stödja, men frågan är större än så.

Veronica Willner

komminister, Österhaninge församling