Traditioner förändras under seklers gång. För att hantera dagens aktuella frågor bör vi ha vår historia i minnet och förstå varför sederna finns, anser debattör Elisabet Berggård.
I debatten om klockringning kontra böneutrop tycks vi ha glömt bort klockringningens betydelse i vår svenska historia. Klockringning handlar inte bara om kallelse till gudstjänst. I en tid, när det inte fanns armbandsur och då fickur var förbehållet de rika, var klockringning ett ”meddelande till allmänheten”.
På lördag klockan 18:00 ringde kyrkklockorna till helgsmål för att meddela att nu var det slut på arbetsveckan. Det var dags för vila och ledighet, ett viktigt påbud för att påminna om att både kropp och själ behöver få återhämtning från det dagliga slitet.
På söndag ringde klockorna klockan 10 och 10:30 för att meddela att det nu var tid att bege sig till gudstjänst. Klockan 11 ringde de igen för att meddela att gudstjänsten börjar. Det var ett påbud att delta i gudstjänst och för många blev det, liksom för drängen Alfred i Lönneberga, tid för en tupplur i kyrkan mitt på dagen.
Men söndag var också ett viktigt tillfälle till att träffa vänner och bekanta på kyrkbacken. Det blev en social sammankomst där nyheter förmedlades, vänskaps- och äktenskapsband knöts, affärer gjordes upp och konflikter kunde lösas, ibland med knytnävarna.
I vissa församlingar rings fortfarande själaringning. När någon församlingsbo har avlidit kan detta meddelas via kyrkklockor på viss veckodag och tid. I Svenska kyrkans gudstjänster meddelas vilka församlingsbor som har döpts, vigts och avlidit. För de avlidna rings en tacksägelse och prästen ber en kort bön. Klockringning sker också vid en begravningsakts början och slut.
Klockor kan ringas även vid andra kyrkliga akter. På nyårsnatten är det tradition att läsa ”Ring klocka ring” på Skansen, varefter klockan i Seglora kyrka klämtar. I Sveriges radio kan vi på nyårsnatten höra Sveriges alla domkyrkor ringa in det nya året.
Utöver dessa traditioner har kyrkklockor också använts för att sammankalla vid fara. När kyrkklockorna ringde på andra tider än lördag afton och söndag förmiddag eller till själaringning visste man förr i tiden att nu hade något allvarligt hänt.
Min pappa berättade, att när första världskriget hade brutit ut var hans familj i Tornedalen på myrslåtter. De hörde när klockorna i kyrkbyn klämtade och förstod då att kriget var ett faktum. Äldsta sonen skulle bli inkallad.
Traditioner förändras under seklers gång. För att hantera dagens aktuella frågor bör vi ha vår historia i minnet och förstå varför sederna finns. Sedan kan vi medvetet välja vad vi vill bevara och vad vi vill lämna.
Om vi skulle drabbas av katastrofer och våra nuvarande kommunikationsmedel slås ut, kan klockringning behövas för att samla folk. Klockringning i kyrkor är en del av vårt svenska kulturarv.
Olika religionsuttryck ska inte ställas mot varandra. Det är polisens uppgift att bedöma om ljud är störande i det offentliga rummet.
Elisabet Berggård
Solna
LÄGG TILL NY KOMMENTAR