Konfirmationen är ingen avgångsexamen

Sture Lundqvist och Staffan Rönngård är i Kyrkans Tidning mycket kritiska till att tiden för konfirmationsundervisningen kortas ner för att därmed nå fler och att statistiken därmed ska bli bättre.

Jag tror inte att antalet timmar är avgörande för vilken behållning konfirmationen ger. Det viktigaste måste vara att få ungdomarna att fortsätta vara med i kyrkans gemenskap och se den som en viktig del i deras liv. Även om konfirmation betyder bekräftelse, borde den inte ses som ett avslut med avgångsexamen.

Den borde i stället ses som en inträdesbiljett till det vuxna livet, där gemenskapen i kyrkan och gudstjänstlivet kan vara en ovärderlig tillgång som man kan få. Nu är den tyvärr oftast i stället en slutstation, där man stiger av och sedan är det kanske bara några få tillfällen där kyrkan kommer med, såsom vigsel, barndop och kanske återträff efter 25 år, och så begravningen förstås.

Jag tycker därför att det är mycket viktigt att konfirmanderna under konfirmationstiden planerar och gör ett gemensamt program för hur gruppen kan fortsätta att träffas det närmaste året och att ansvaret för detta fördelas. Detta är säkert mycket mera meningsfullt än att traggla kyrkohistoria och psalmverser och då blir inte konfatiden en slutstation.