Per Ragnar reagerar mot tv-dokumentären Nunnan. I Martin Luthers fotspår menar han att det är i vardagslivets arbete och relationer som människan bäst lär känna och tjänar Gud.

I nio år hade hon nu bott i klostret i Glumslöv, Marta, nunnan i karmelitklostret. Hennes orden inbjuder till att redan i detta livet få erfara Guds närvaros kraft och ljuvlighet. Ett mystiskt ideal, en gåva från Gud som nunnan ska göra sig mottaglig för genom hjärtats renhet och försakelse. Jungfru Marias liv, ”fördolt i Gud” är förebild. Vägen dit går genom tystnad, ensamhet och oavbruten bön.
”Att ge sig helt och hållet hän med allt vad man är och har innebär på samma gång att man tar sig själv i besittning på ett sådant sätt att det övergår allt mänskligt förstånd.”

Den som såg filmen i tv håller nog med. Ett klosterliv av detta slag övergår allt mänskligt förstånd.
Vad såg vi?
En jordbrukarfamilj med nio barn. En mamma och pappa, djupt troende katoliker. Mamman hade sedan barndom en dröm om nunnelivet, pappan var vigd diakon. Om han arbetade som sådan framgick inte. Men gården hade ett litet kapell. Kapellklockan ringde till dagens arbete och familjen bad och lovsjöng.
”Var och en bör leva i lydnad mot Jesus Kristus och troget tjäna honom med ett rent hjärta och gott samvete”. Karmels första regel som denna familj helt tycktes leva efter.

”Människans liv på jorden är en strid …”. Var och en får bära sin tunga börda medan man faller och snavar och klampar på i livets grottekvarn. Så är Karmel­ordens synsätt. Varför ska Marta in i Glumslövsklostrets begränsade trädgårdsutrymme och kratta och gräva i tystnad då hon har en hel gård med ängar och ägor att arbeta på i sitt anletes svett?
Omgiven av en stor syskonskara som hon kan ge sin kärlek och få kärlek tillbaka av. Med två föräldrar som kan vägleda henne i religiösa spörsmål och diskutera livsfrågor med henne dygnet runt. I stället för några få tillåtna taltimmar i ett kloster med stickande nunnor som hon enligt ordensregeln inte får bli nära vän med. Inte heller får de slinka in  till varandra i cellerna och älta och samspråka om sina religiösa funderingar, om vägval och insikter, om tvivlet. Varifrån ska de hämta andlig näring om de inte fylls på med nya och andras mänskliga erfarenheter? Ett JAG behöver inte enbart ett DU som är i himmelen. Men många olika individer i omgivningen som utmanar, ger impulser åt olika håll, som ger upplevelser och kunskaper om vilka VI är. Vi människor. Vi arma syndare. Vi fantastiska medmänniskor.

”Hur ska man kunna lära sig något om livet utan erfarenhet och praxis”, sa Martin Luther, som i högsta grad visste vad klosterliv innebar efter nitton år i ett sådant. Han gifte sig med en nunna och fick sex barn. Hans hjärta skulle gråta då han såg Martas övergivna lillebror på den midsommarfina ladans golv dansa en sorgens och saknadens och längtans improviserade, frustrerade dans. En oändlig längtan efter den älskade syster, hans dagliga mamma, som bara försvann från lekarna och ängarna och fiskebåten. Hur ska han någonsin kunna förstå att kärleksbudskapet Du skall älska din nästa … nu riktas mot främmande tanter i ett hus som kallas kloster. Och mot den Gud som mamma och pappa och familjen ju ber till i kapellet varje morgon och kväll och som han själv inuti huvudet pratar med hela dagen när han går runt med hästarna eller fiskar och alltid, alltid saknar sin älskade syster, nunnan Marta.

Luther efter nitton år i kloster:
– Ingen av oss lever för sin egen skull. Och ingen av oss dör för sin egen skull.
Men Gud i vilken allt lever, röres och är. Därför kan ingen människa i detta livet vara overksam eller undvika handling gentemot sin nästa. Vi måste umgås med, tala med, relatera oss till andra människor precis som Kristus gjorde när han tog mänsklig gestalt.
– I ett kloster är Kristus inte närvarande. Han är utestängd. Därför att där är den vanliga, världsliga människan utestängd. I ett kloster gör man gärningar för att själv helgas fram. Den som söker sig till ett kloster söker på olika sätt undvika vanliga människors påfrestningar och vardagsliv.
”När man däremot kastas ur klostret och in i äktenskapet så möter man massor av tillfällen att öva sig i tron”.
Enligt Luther levde nunnan Marta alltså i den bästa av andliga världar på familjens bondgård. 

Per Ragnar
författare till
boken Luther, död eller levande