Replik / Utköpta kyrkoherdar. Kyrkans Tidning nummer 6/16 skriver om en kyrkoherde som blivit uppsagd från sin tjänst. Om detta fall vet jag föga. Förhållandet mellan kyrkoherde och kyrkoråd är inte alltid friktionsfritt. Kan kyrkorådet och dess ordförande stöttas och i nödfall stramas upp?
Biskop emeritus Thomas Söderberg intervjuas i Kyrkans Tidning och föreslår att stiftet åter blir arbetsgivare för kyrkoherdarna. Det är många prästers önskedröm: att som förr få sin arbetsledare på så långt avstånd att arbetsledaren nästan aldrig gör sig påmind.
Under den tid prästorganisationen såg ut så, ingick det bland prästlöftena att prästerna inte skulle uppträda som herrar över sina församlingar. Sådana löften glömdes lätt bort och ingen borde önska sig den tiden tillbaka. Nu är tiden en annan. Kyrkoherden ingår i ett kyrkoråd, som är församlingens styrelse.
Thomas Söderberg framhåller, att biskopens roll skulle kunna stärkas av att kyrkoherdar blev stiftsanställda. Förvisso så, liksom landshövdingens roll skulle stärkas, om samtliga kommunchefer i länet blev anställda av länsstyrelsen – men det skulle knappast stärka demokratin. Sådana lösningar passar dem som i första hand söker mer hierarki som lösning.
Min bedömning är dock att kyrkorådsordföranden är den svagaste länken i den kyrkliga organisationen. Kyrkoherden har utbildning och numera krävs viss arbetsledarutbildning för att bli behörig som kyrkoherde. Dessutom kan domkapitlet ingripa mot den kyrkoherde som alltför påtagligt brister.
Stiftet kan i sin tillsyn också kritisera kyrkoråden och deras förvaltning, men det sker inte. Det finns fall i Göteborgs stift, där biskopen vid visitation inte ens kritiserade att kyrkoherdens hustru var ordförande i kyrkorådet.
En kyrkorådsordförande kan ingen avsätta, inte domkapitlet, inte kyrkofullmäktige, inte kyrkorådets majoritet, ingen. Endast väljarna kan i nästa val via kyrkofullmäktige se till att välja någon annan. Om ordföranden till exempel blir dement, kan man vädja till vederbörandes anhöriga att söka övertala ordföranden att avgå, men dessa har ofta nog av andra bekymmer och tycker kanske att kyrkan får sköta sina problem.
Är ordföranden en S-representant kan man be distriktets ombudsman att ingripa – ty ombudsmannen är socialdemokraterna rädda för. Men övriga kyrkopolitiska grupper står handfallna eller ser det som någon annans problem.
Att kyrkoherdar byts ut framställs som ett problem. Det är sorgligt när så sker, men jag vet inte om det är för få eller för många som byts ut. Att någon instans måste kunna granska kyrkorådsordförandena är enligt min erfarenhet en angelägen förändring. Det kunde ske genom att kyrkoordningen tillät att fullmäktige kunde återkalla uppdrag till kyrkorådens ledamöter och ordförande. En sådan förändring tror jag är långt borta.
Enklare vore att partiorganisationerna höll mera samband med sina förtroendevalda. Det förutsätter dock en viss demokratisk mognad hos de kyrkopolitiska partierna. Det borde vi arbeta för.
Bo Hanson
kyrkorådsordförande (Öppen kyrka)
LÄGG TILL NY KOMMENTAR