Andra ord; demokrati, miljö och kulturarv är desto oftare förekommande. Alla orden är viktiga men vad utgör centrum i kyrkan? För mig och alla andra troende är det ingen tvekan: Det är Jesus som det hela handlar om. Jesus är både källan och målet med kyrkan. Att företrädare för politiska partier är försiktiga när de ska tala om tron är begripligt och lämpligt. Men i kyrkan är det inte så. Där talar vi gärna och med stolthet om Jesus. Vi skäms inte för evangeliet. Det är en kraft till räddning, upprättelse och liv. Vi ser det gång på gång. Jesus utgör kyrkans existensberättigande.

Demokrati är också bra, men det är inte kyrkans huvudärende. Det är inte heller kulturarvet eller konserter. Allt detta är goda medel. Partipolitiskt förankrade förtroendevalda som inte vill tala om Jesus talar gärna om demokrati. De säger sig företräda alla som inte är aktiva i kyrkan men ändå med. Men det finns faktiskt inget allenarådande samband mellan partipolitik och demokrati. Ett demokratiskt styre finns i mängder av föreningar utan att politiska partier finns med. Titta bara på den stora idrottsrörelsen. Här finns massor av passiva medlemmar som stöder föreningen och vid val av styrelser gäller de demokratiska principerna.

Alla kära politiker i kyrkan: Släpp kyrkan fri! Om du är aktiv av kärlek till kyrkan kan du väl lika gärna finnas med i kyrkans styrelse utifrån det mandatet. Jag vill inte slänga ut en enda människa från våra kyrkoråd, alla goda krafter behövs, men det partipolitiska mandatet är totalt förlegat och passar inte i ett religionsneutralt demokratiskt uppbyggt land. Jag vill inte att min kyrkas beslut ska grundas på lojalitet mot en partibok. Jag får skämmas inför troende i andra samfund. Inte över alla goda hårt arbetande förtroendevalda, men över systemet. Låt kyrkan fatta goda eller dåliga beslut utifrån sina medlemmars ställningstaganden, inte utifrån Rikspolitikernas känsla för vad som är i tiden.

Nu har vi ytterligare fyra år framför oss med en partipolitiskt styrd kyrka. Låt det bli de sista åren med den styrelseformen. Vad vore ett värdigare avslut av statskyrkosystemet än att de politiska organen under de kommande åren hjälper kyrkan att organisera en annan styrelseform. Vilken gåva skulle det inte vara, vilket tecken på kärlek. Ungefär som när en förälder hjälper sitt barn att skriva kontrakt på den egna första lägenheten. Och då inte med några klausuler som i slutänden gör att partierna själva behåller den yttersta makten. Nej, total frihet.

Jag vill mana er lokala kyrkopolitiker att verka i den riktningen. Allting annat är ovärdigt. Med blick för den historiska utvecklingen kan jag inte heller se att det är annat än oundvikligt. Men låt det ske som ett positivt, aktivt val istället för att först köra kyrkan i botten med det nuvarande systemet innan ni släpper taget. Sedan ser jag fram emot att samma personer välkomnas att sitta kvar i våra kyrkoråd, men då utifrån troheten mot Jesus utan konkurrens av troheten mot partiet. Tänk att äntligen få en rak rygg och själva få bära våra segrar och vår smälek. Släpp kyrkan fri!

Björn Helgesson
Präst i Örebro