Årets kyrkoval lockade många medlemmar att gå och rösta för att kunna påverka. För att upprätthålla demokrati är ett system nödvändigt med val mellan flera partier.
I ett stort antal församlingar/pastorat finns det bara en lista till kyrkofullmäktige en så kallad nomineringsgrupp. En sådan församling kallar jag en kyrklig enpartistat. Här räknas inte rösterna utan en liten grupp redan invalda bestämmer och kan välja in sig själva och någon de tycker passar in i deras grupp.
Att en demokratisk levande folkkyrka tillämpar detta system påverkar därmed medlemmarnas små möjligheter att påverka. Jag vill mena att det också påverkar Svenska kyrkans trovärdighet mot sina medlemmar. Jag tycker också att en församling /pastorat som tillämpar nomineringsgrupper borde ha ett program av vilket det framgår om de får förtroende vad respektive tänker genomföra under sin mandatperiod.
Jag tycker att kyrkoval i framtiden borde ha provval där medlemmarna kan rösta fram kandidater till nominering. Jag tycker att det klart och tydligt ska framgå vad dessa kandidater vill. Opolitiskt eller politiskt obundna kandidater. Jag ställer mig själv den frågan: Vad vill kyrkans medlemmar ha för verksamhet i sin församling /pastorat?
Församlingen består av både unga och gamla. Där diakonin är viktig och gör skillnad. I en tid då traditionernas roll bleknar frågar sig många vad medlemskapet ger tillgång till och om det är värt medlemsavgiften. Många har lämnat kyrkan på grund av hög medlemsavgift.
En levande folkkyrka bör fungera som en medlemstyrd folkrörelse. Kyrkostyrelsen borde tillsätta en utredning om en modernare mer demokratisk och mindre kostsam organisation.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR