När jag läser biskop Lennart Koskinens debattartikel i Kyrkans Tidning 33/07 får jag en känsla av att han gör som presidenten i USA: Problem i inrikespolitiken döljs med krig utomlands. Präster och diakoner som enligt biskopen kritiserar förtroendevalda för att de inte går i kyrkan blir ”fiender” för biskopen. Likaså blir facket. Och anställda i kyrkan som vill skilja på arbete och fritid har glömt sin kallelse och vigning, öser biskopen i Visby på med.
Nu vill jag inte delta i något krig med biskopen. Jag kan bara beklaga Gotlands kyrkoanställda som har så litet stöd från sin biskop.

Under mina många år som förbundsordförande i Kyrkans akademikerförbund (KyrkA) och som kyrkoherde har jag inte mött det ”gnäll” om förtroendevaldas kyrkogång eller den arbetsovilja biskopen anklagar sina präster och diakoner för. De förtroendevaldas kyrkogång lämnar jag därhän, men jag har svårt att tro att kallelsemedvetenheten eller arbetsviljan bland präster och diakoner skulle vara särskilt låg just på Gotland.
För att motverka utbrändhet är det viktigt att skilja mellan arbete och fritid, mellan arbete som kan beordras och frivilliga åtaganden. För att uppgifter ska vara ”frivilligt arbete” måste det vara frivilligt. Biskopens pekpinnar tar ingen hänsyn till den aspekten. Han kräver frivillighet. Men alla har inte möjlighet att arbeta på sin fritid. Biskopen borde ha inlevelseförmågan att förstå andra människors livssituation innan han attackerar dem i en debattartikel.

Uppskattning i arbetet liksom respekt för arbetsrätten är viktigt för att goda arbetsresultat skall uppnås. Det är aldrig lovvärt att acceptera eller uppmuntra till kränkning av ingångna avtal eller anställdas rättigheter. Biskopens resonemang ligger snubblande nära ett sådant synsätt.

När det gäller ”utköpen” av präster i Svenska kyrkan så är det inte KyrkA som driver fram dem, som biskopen vill påskina, utan arbetsgivaren! Vår hållning är att de inte ska förekomma. Överlägger arbetsgivaren på ett tidigt stadium med KyrkA om sina problem, vilket inte alltid sker, kan de lättare lösas. Ett sådant förhållningssätt är mer fruktbart än utköp.
”Utköp” innebär att arbetsgivaren saknar saklig/laglig grund för uppsägning/avsked och lämnar ekonomisk kompensation för den kränkning av den anställdes rättigheter som den grundlösa åtgärden innebär. Kränkningen får långtgående konsekvenser för den anställde. Han/hon förlorar inte bara sitt arbete, det kan även vara svårt att få ett nytt. Oftast måste familjen flytta, barnen byta skola, och så vidare. I en sådan situation menar KyrkA att den som utsatts för brott mot Las (Lagen om anställningsskydd) och därmed en svår kränkning, måste kompenseras på ett skäligt sätt. Att då prata om ”seger” för den fackliga parten som biskopen gör visar brist på empati. Den ekonomiska ersättningen kan endast bidra till en omställning för vår medlem, aldrig fullt ut kompensera det lidande och den förnedring som drabbar den som utpekats som problem.

Biskopen efterlyser dialog. KyrkA står alltid till tjänst – biskopen kunde ha ringt. Vill biskopsmötet föra dialogen kommer vi gärna (även om biskoparna inte längre är våra ”motparter”). Är det någon part som ständigt vill samarbeta så är det KyrkA! Det gäller både lokalt och centralt.
Biskopen i Visby verkar sätta likhetstecken mellan ”motpart” och ”motståndare”. KyrkA är motpart i förhållande till arbetsgivare i Svenska kyrkan, men absolut ingen motståndare till kyrkan. Som part och motpart hittar vi lösningar och tecknar avtal för ett fungerande arbete. Vi vill att arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skall hantera arbetsgivarfrågorna på ett bra och konstruktivt sätt. De skall vara trovärdiga och värda att vara stolta över. KyrkA har i sina stadgar som enda fackförbund inskrivet att förbundets ändamål är att främja kyrkans gärning genom att utifrån ett fackligt perspektiv tillvarata medlemmarnas rättigheter.

Vi älskar Svenska kyrkan och är lojala med henne. KyrkA:s uppgift är att verka för att kyrkan blir en allt bättre arbetsplats och ett föredöme för andra arbetsgivare. Detta fortsätter förbundet att arbeta för lokalt, centralt och i kommande avtalsrörelse våren 2008.

Bror Holm
förbundsordförande,
Kyrkans Akademikerförbund