Replik. Som teolog måste man fortsätta tolkningsprocessen. Det understryker debattör Agneta Lejdhamre i sin replik till förra veckans debatt om Svenska kyrkans tro.
Finns det fortfarande de som tror att Gud låter sig stängas i dogmer och lärosatser?! Med stigande förvåning läser jag inläggen av förtrytelse över vad som uppfattats som avsteg från hävdvunnen treenighetsteologi, från ”vedertagna och självklara dogmatiska grundantaganden”.
Känns omöjligt att inte upphäva en djup suck. För många trons människor utgör redan bibeltexten en första tolkning av kristen uppenbarelse, präglad av sin tids kulturella föreställningar, sin tids laddning av språk och symboler; för många ses lärosatser som visserligen viktiga – men likafullt signalerande mer om den tid de fick språklig dräkt än om Guds innersta.
Vilka hade egentligen problemformuleringsföreträde, tillika med tolknings- och symbolformuleringsprivilegium, när Bibeln nedtecknades och när vad som benämns kristna grundantagandena sattes på pränt? Har sådana frågor aldrig besvärat de kritiska rösterna i förra veckans Kyrkans Tidning?
Att som präst och professionell teolog inte fortsätta tolkningsprocessen, inte brottas med framväxten av många och nya språkliga formuleringar utifrån dagens situation, vetenskaps- och kunskapsteorier, vad är detta om inte snudd på tjänstefel?
Det var faktiskt väldigt längesen någon hävdade att jorden var platt. Det kan inte vara helt fel att liknande omtumlande insikter tillåts färga tolkning av kristen tro i nuet.
Agneta Lejdhamre
präst Västerås, TD
LÄGG TILL NY KOMMENTAR