Svenska kyrkan skulle kunna vara en profetisk motkraft. Nu liknar den mer en vänlig men menlös intetsägare och medlöpare. Det anser tre debattörer som replikerar på Linköpings stifts satsning på ekologisk slaktkycklingproduktion.
Linköpings stift bygger anläggning för ekologisk slaktkycklingproduktion. För att tillfredsställa arrendatorn har man byggt två stora anläggningar för 40 000 kycklingar åt gången. Enligt Kyrkans Tidning nummer 50/16 sade biskop Martin Modéus i sitt invigningstal att ”det är en stor dag idag när vi tar ett steg framåt mot en bättre värld”.
Vidare sade biskopen att ”vi vill i all vår verksamhet ta ett klimat- och miljöansvar som ansvarsfulla skapelseförvaltare.” Artikeln avslutas med biskopens ord: ”Härmed förklarar jag anläggningen invigd för att tjäna världen och människan på ett gott sätt.”
Det märkliga i sammanhanget är att artikeln inte andas någon form av reflektion eller kritisk journalistik över det etiska i detta, utan bara förmedlar intryck och polerade fraser från den festliga invigningen.
Ekologisk kycklingproduktion är djurvänligare än konventionell uppfödning. Men det är ändå så att kycklingarna endast får leva 10–12 veckor. Att de då dödas i massiv skala (150 000–200000 kycklingar varje år bara i Linköpings stifts industrilokaler) är noggrant uträknat för att maximera vinsten för företaget. Dessa djur får aldrig leva för sin egen skull, utan enbart för människans vinst och smak.
Någon kanske menar att detta endast rör prästlönetillgångarna. Men ser vi till det faktum att det är biskopen själv som står för invigningen, samt de formuleringar biskopen ger, visar det tydligt att det är Svenska kyrkan som står bakom detta och inte enbart en egendomsnämnd som förvaltar kapital.
Biskopen verkar inte reflektera över det slag detta ger åt alla oss medlemmar och medarbetare som värnar om hela Guds skapelse. Vi som tror att även kycklingarna är en del av Guds goda skapelse och har rätt att leva för sin egen skull.
Hur kan biskopen mena att stödet till industriell vinstmaximerad uppfödning av kycklingar är till för att tjäna världen och människan på ett gott sätt? Att Svenska kyrkan på detta sätt tar ett ansvar som ”ansvarsfulla skapelseförvaltare” och tar ”ett steg framåt mot en bättre värld”?
Det är i så fall en starkt begränsad syn på Guds godhet till sin skapelse där människans smak och profit står i centrum. Det är fint att biskopen vid invigningen citerade Första Moseboken. Men som teolog kunde man kanske förvänta sig att han skulle gett hela sammanhanget och visat att människan från början kallades att leva inte av, utan med djuren. Då skulle Svenska kyrkan kunnat vara en profetisk motkraft. Nu liknar man mer en vänlig men menlös intetsägare och medlöpare.
Carl-Henrik Karlsson
Lohla-Marie De Bie
Annika Spalde
LÄGG TILL NY KOMMENTAR