Jag förstår inte, att Augustinus tankar om arvsynden fortfarande kan prägla vår dopordning.<br>Och jag är förvånad över att jag, som är mormor och farmor, inte har upptäckt detta under de två dop jag varit med om under de senaste två åren.<br>
Jag har tydligen varit "hemmablind" och döv för - eller förträngt - dessa ord i den officiella dopordningen, som jag nu läser i psalmboken.
Några av formuleringarna gör mig både ledsen och upprörd:
Ett exempel: I Befrielsebönen står följande:
"Gud, du som ensam räddar från allt ont,
befria NN från mörkrets makt ..."
Här har jag möjligen automatiskt omtolkat orden, så att jag uppfattat det som "bevara NN från mörkret" liksom det senare står "bevara honom/henne i ditt ljus...."
Ett annat exempel: I dopbönen står följande:
" Sänd ditt ord och din Ande,
så att han/hon/de som nu skall döpas i detta vatten
blir renade från synden skuld.
Föd honom/henne/dem till ett nytt liv i Kristus ...”
Är detta verkligen Svenska kyrkans syn på dopet? Det framgår ju tydligt i artikeln i Kyrkans Tidning nummer 1/10, att åtminstone Lennart Lindquist i Luleå stift är kritisk till det nya materialet om Dopet, som presenteras, "eftersom innehållet strider mot Svenska kyrkans dopteologi och gudstjänst- ordning."
Jag för min del känner stor glädje över Margareta Melins "Byggstenar för dopgudstjänsten" (Gehrmans musikförlag), som jag uppfattar är så helt i linje med evangeliet: Gemenskapen med Gud - Skaparen - från början, redan i moderlivet! Självklart - och bibliskt! "Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. - - - du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes - - -" (Psalt.139 13-16)
Margareta Melins häfte om Dopet ger så mycket hopp och glädje inför ett barns dop! Detta gäller både hennes introduktion och varje byggsten för en dopgudstjänst. De föreslagna sångerna uttrycker också en tillitsfull tro på en kärleksfull Gud, som vill hålla och leda barnet genom livet och skydda och bevara det från det onda.
"- - - Att vara barn av Gud är människans primära och grundläggande identitet, - - - Alla har vi samma gudomliga ursprung och lever som celler i en och samma mänsklighet. - - - "
Detta överensstämmer ju också med vad Anna-Karin Hammar framhåller i sin avhandling, som också tas upp i intervjun med henne i Kyrkans Tidning nummer 1/10. Hon anser att "det är som om dopritualet, särskilt i inledningsorden, utgår från att barnet är utan gemenskap med Gud när det föds och att gemenskapen med Gud upprättas genom dopet. - Jag vänder mig mot en sådan syn. - - - Gud är inte skild från sin skapelse. Det som Gud har skapat är gott. Det gäller alla människor och alla barn som föds. - - -"
Jag blev så nyfiken på kyrkans syn på dopet och ville ta reda på mer och fann en bok i min bokhylla, Dopet i vår tid - Bidrag till en nutida dopteologi (-08), redaktör Hans Hartman. Jag har tidigare bara ögnat i den, men nu började jag leta efter synen på arvsynden och befrielse- bönen i dopritualet.
Kenneth Nordgren tar upp arvsynden i sin artikel i boken och kommenterar den på ett visserligen förmildrande sätt men inte särskilt klart och tydligt och tar inte avstånd från befrielsebönen.(s 43)
Anna-Karin Hammar däremot skriver så här (s 31-32): Begreppet arvssynd kan idag ersättas med eller tolkas med hjälp av begreppen strukturell eller kulturell synd eller helt enkelt existentiella villkor. Genom dopet dras barnet in i - - - ett sammanhang, som vi kristen tradition kallar kyrka. I dopet manifesteras människans beroende av Gud - - - Allt liv är en gåva - - - Dopet är ett uttryck för skapelsens barnaskap - - - Vi alla människor är genom födelsen Guds barn, vi tar emot våra liv som en gåva i födelse och dop - - - Vi blir inte Guds barn genom dopet, dopet bekräftar, manifesterar, avslöjar, att varje barn är en Guds okränk- bara gåva och är på detta sätt en helig handling - - - I dopet bär vi fram livet som gåva och livet som heligt i bejakande av vårt beroende av Skaparen - - - Dopet är också en invigning till ett liv i gemenskap med Kristus. Vi tar ett steg in i ett livslångt vänförhållande till Gud - - - .
I Svenskt Bibliskt Uppslagsverk om dopet, finner jag följande: Paulus lära om kyrkan som Kristi kropp innebär att de döpta utgör "delar av en enda gemensam kropp i vilken de har del i frälsningen" (1 Kor. 12:13, 27) Förutom dopet är nattvarden uttrycket för inlemmandet i och delaktigheten i Kristi kropp. (1 Kor. 10:16-17)
Alltså var dopet från början ett upptagande i församlingen, kyrkan - Kristi kropp. I den första kristna församlingen döptes ibland en hel familj, både vuxna och barn. T ex Lydia från Thyatira (Apg. 16:14-15), fångvaktaren i Filippi (Apg. 16:30-34 och synagogföreståndaren Crispus (Apg. 18:8) med familjer.
Min förhoppning är, att man går djupare in på dopsyn och människosyn - och gudsbild - när man nu ska ta fram förslag till ny kyrkohandbok. "Även dopet ska ses över, säger Anders Björnberg, som är handläggare för kyrkohandboksgruppen." ( Kyrkans Tidning nummer 1/ 10) Denna viktiga fråga, borde väl gå ut på remiss till alla stift och församlingar att samtala om!
Anna-Karin Elfstrand
Skövde
Några av formuleringarna gör mig både ledsen och upprörd:
Ett exempel: I Befrielsebönen står följande:
"Gud, du som ensam räddar från allt ont,
befria NN från mörkrets makt ..."
Här har jag möjligen automatiskt omtolkat orden, så att jag uppfattat det som "bevara NN från mörkret" liksom det senare står "bevara honom/henne i ditt ljus...."
Ett annat exempel: I dopbönen står följande:
" Sänd ditt ord och din Ande,
så att han/hon/de som nu skall döpas i detta vatten
blir renade från synden skuld.
Föd honom/henne/dem till ett nytt liv i Kristus ...”
Är detta verkligen Svenska kyrkans syn på dopet? Det framgår ju tydligt i artikeln i Kyrkans Tidning nummer 1/10, att åtminstone Lennart Lindquist i Luleå stift är kritisk till det nya materialet om Dopet, som presenteras, "eftersom innehållet strider mot Svenska kyrkans dopteologi och gudstjänst- ordning."
Jag för min del känner stor glädje över Margareta Melins "Byggstenar för dopgudstjänsten" (Gehrmans musikförlag), som jag uppfattar är så helt i linje med evangeliet: Gemenskapen med Gud - Skaparen - från början, redan i moderlivet! Självklart - och bibliskt! "Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. - - - du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes - - -" (Psalt.139 13-16)
Margareta Melins häfte om Dopet ger så mycket hopp och glädje inför ett barns dop! Detta gäller både hennes introduktion och varje byggsten för en dopgudstjänst. De föreslagna sångerna uttrycker också en tillitsfull tro på en kärleksfull Gud, som vill hålla och leda barnet genom livet och skydda och bevara det från det onda.
"- - - Att vara barn av Gud är människans primära och grundläggande identitet, - - - Alla har vi samma gudomliga ursprung och lever som celler i en och samma mänsklighet. - - - "
Detta överensstämmer ju också med vad Anna-Karin Hammar framhåller i sin avhandling, som också tas upp i intervjun med henne i Kyrkans Tidning nummer 1/10. Hon anser att "det är som om dopritualet, särskilt i inledningsorden, utgår från att barnet är utan gemenskap med Gud när det föds och att gemenskapen med Gud upprättas genom dopet. - Jag vänder mig mot en sådan syn. - - - Gud är inte skild från sin skapelse. Det som Gud har skapat är gott. Det gäller alla människor och alla barn som föds. - - -"
Jag blev så nyfiken på kyrkans syn på dopet och ville ta reda på mer och fann en bok i min bokhylla, Dopet i vår tid - Bidrag till en nutida dopteologi (-08), redaktör Hans Hartman. Jag har tidigare bara ögnat i den, men nu började jag leta efter synen på arvsynden och befrielse- bönen i dopritualet.
Kenneth Nordgren tar upp arvsynden i sin artikel i boken och kommenterar den på ett visserligen förmildrande sätt men inte särskilt klart och tydligt och tar inte avstånd från befrielsebönen.(s 43)
Anna-Karin Hammar däremot skriver så här (s 31-32): Begreppet arvssynd kan idag ersättas med eller tolkas med hjälp av begreppen strukturell eller kulturell synd eller helt enkelt existentiella villkor. Genom dopet dras barnet in i - - - ett sammanhang, som vi kristen tradition kallar kyrka. I dopet manifesteras människans beroende av Gud - - - Allt liv är en gåva - - - Dopet är ett uttryck för skapelsens barnaskap - - - Vi alla människor är genom födelsen Guds barn, vi tar emot våra liv som en gåva i födelse och dop - - - Vi blir inte Guds barn genom dopet, dopet bekräftar, manifesterar, avslöjar, att varje barn är en Guds okränk- bara gåva och är på detta sätt en helig handling - - - I dopet bär vi fram livet som gåva och livet som heligt i bejakande av vårt beroende av Skaparen - - - Dopet är också en invigning till ett liv i gemenskap med Kristus. Vi tar ett steg in i ett livslångt vänförhållande till Gud - - - .
I Svenskt Bibliskt Uppslagsverk om dopet, finner jag följande: Paulus lära om kyrkan som Kristi kropp innebär att de döpta utgör "delar av en enda gemensam kropp i vilken de har del i frälsningen" (1 Kor. 12:13, 27) Förutom dopet är nattvarden uttrycket för inlemmandet i och delaktigheten i Kristi kropp. (1 Kor. 10:16-17)
Alltså var dopet från början ett upptagande i församlingen, kyrkan - Kristi kropp. I den första kristna församlingen döptes ibland en hel familj, både vuxna och barn. T ex Lydia från Thyatira (Apg. 16:14-15), fångvaktaren i Filippi (Apg. 16:30-34 och synagogföreståndaren Crispus (Apg. 18:8) med familjer.
Min förhoppning är, att man går djupare in på dopsyn och människosyn - och gudsbild - när man nu ska ta fram förslag till ny kyrkohandbok. "Även dopet ska ses över, säger Anders Björnberg, som är handläggare för kyrkohandboksgruppen." ( Kyrkans Tidning nummer 1/ 10) Denna viktiga fråga, borde väl gå ut på remiss till alla stift och församlingar att samtala om!
Anna-Karin Elfstrand
Skövde
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR