Barn och unga

Sluta se barn och unga som ett verksamhetsområde

Åldersmaktsordningen bör förstöras och Svenska kyrkan måste på ett tydligare sätt bemyndiga sina barn och unga. Det skriver Amanda Carlshamre, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga.

Efter fyra år som förbundsordförande för Svenska kyrkans barn- och ungdomsorganisation lämnar jag i augusti vidare stafettpinnen. Jag bär många erfarenheter med mig och skulle vilja dela fyra brådskande angelägenheter som alla direkt påverkar barn och unga i Svenska kyrkan.

För det första måste ni vuxna och äldre i vår kyrka sluta se på barn och unga som ett verksamhetsområde. Under inga omständigheter ska barn och unga endast reduceras till en specifik verksamhet eller ”satsning” i församlingen. Tillsammans med daglediga, mitt i livet-vuxna, anställda och förtroendevalda – är vi församlingens kropp.

En levande församlingskropp är inte frisk utan barn och unga som ber och lovsjunger, inte bara för sig själva, utan med och tillsammans med hela församlingen! Givetvis behöver också unga sina egna verksamheter, men på sina villkor och som en naturlig del i församlingens gemenskap.

För det andra måste vi i Svenska kyrkan, oavsett funktion, sluta ställa frågan ”hur?” och istället börja fråga oss ”varför?”. Jag upplever Svenska kyrkan som relativt självcentrerad. Vi är bra på att svara på hur vi vill genomföra våra verksamheter, hur våra beslutandeprocesser ser ut och hur vi vill förändra våra strukturer. Däremot missar vi målet när världen behöver Kristus och vi ibland har efterhandskonstruerade argument till varför vi behåller verksamheter som borde fått läggas ned eller inte kan förklara varför vi har ett demokratiskt system.

Vi behöver ett paradigmskifte som ger oss en självklarhet i att tala för Svenska kyrkan och vara stolta medlemmar oavsett vad vi gör i vardagen. Vi firar gudstjänst på söndagen och lever i Guds tjänst resten av veckan – men i vår osäkerhet tappar vi grunden för vår tro och våra frågor.

Svenska Kyrkans Unga kritiseras ibland för att inte tala tillräckligt om Kristus och Bibeln. Kritiken faller på sin egen orimlighet. Snarare upplever vi gång på gång att det är församlingarna som hämmar oss i att vara tydliga om kristen tro, som om det fanns en försiktighetens rädsla för Jesus som stötesten (Matteus 13:37).

Vi måste berätta om mässan – mötet med Jesus! – och aldrig sluta inse vårt och hela världens behov av den.

Vi ska berätta att kyrkan outtröttligt kämpar för alla människors lika värde och mot alla fördomar och förtryck – och vi måste berätta varför. Vi ska berätta om hur vi kan leva ett liv i lärjungaskap och Kristi efterföljelse – och vi ska berätta varför en ska göra det.

När vi ”glömmer” att berätta varför för att vi förutsätter allmänkunskap – då slutar församlingskropparna att fungera och Svenska kyrkan vara en pedagogisk kyrka. Så – för att få till en kompassjustering i församlingens verksamheter, i beslutandeprocesser och prioriteringar – börja inte med att fråga hur, fråga frimodigt varför.

För det tredje måste vi våga tala personlig tro! Vi som, genom Kristus, bär kyrkan måste också uppmuntra varandra i vår tro. Jag har i mitt uppdrag samtalat med flera som undrar på vilket sätt Svenska kyrkan är trovärdig i att hjälpa människor att växa i tro.

Nästan alla gånger har det visat sig att de samtalen bottnar i en otrygghet att tala tro av rädslan för att bli bedömd för att ”min tro är för liten”, eller ”jag tror på Gud och är tillhörig Svenska kyrkan men kristen kallar jag mig inte”… Det måste vi känna oss trygga i att möta för att vi också ska kunna växa.

För det fjärde: Lär av oss barn och unga. Min erfarenhet är att många vuxna, när de i själva verket är imponerade, blir förvånade i brist på smidigare sätt att reagera när barn och unga ges plats att vara med på sina villkor på ett betydelsefullt sätt.

Jag är övertygad om att Svenska kyrkan har ett strukturellt fel när jag anses vara ”mogen för min ålder” trots det faktum att jag snart är 30. Jag anses fortfarande vara ung. En diakon jag en gång mötte påpekade att han upplever det som att ”det i Svenska kyrkan är ’fint’ att vara ungdomlig men inte lika ’fint’ att vara ung”. Framstår vår kyrka så?

Avslutningsvis vill jag säga att det i Svenska Kyrkans Ungas över 300 lokalavdelningar finns 14 000 medlemmar som säger ”ja” till vår syftesparagraf år efter år. Vi träffas i mindre grupper och samtalar, leker, ber och växer tillsammans med Kristus i centrum. Vi anordnar (och åker) på fördjupningsläger, nattkamper, volleybollturneringar och bibelmaraton.

Tusentals av dessa 14 000 sitter i styrelser och beslutar om och verkställer sin egen verksamhet – allt för att ännu fler barn och unga ska ges en möjlighet att ta del av en gemenskap i församlingen där de får växa i tro och ansvar.

Den 3-6 augusti håller vi årsmöte i Örnsköldsvik. På årsmötet kommer vi bland annat att diskutera alkoholfritt nattvardsvin och hur vi ser på arvoden till förtroendevalda i Svenska kyrkan. Följ gärna våra diskussioner i plenum via vår hemsida.

För övrigt anser jag att åldersmaktsordningen bör förstöras och att Svenska kyrkan på ett tydligare sätt, med start igår, ska bemyndiga sina barn och unga. För Guds skull!

Mer inom samma ämne
Barn och unga
Barn och unga
Barn och unga
Barn och unga
Barn och unga
Barn och unga