Det är motiverat för Svenska kyrkan att stå kvar med sin medverkan på Bokmässan och svara upp mot vad som är nödvändigt och rätt i vår samtid, skriver Kenneth Nordgren i sin slutreplik.
Jag blir stolt över vår kyrka när vi svarar upp mot vår protestantiska identitet och protesterar när det blivit fel. Därför är det ett välkommet budskap som har förmedlats i de senaste två numren av Kyrkans Tidning med tydliga exempel på åtgärder och reaktioner från Svenska kyrkans sida och Göteborgs stift med ställningstaganden för människovärde och mot rasism med anledning av Nya tiders medverkan på bokmässan och Nordiska motståndsrörelsens demonstration på gatorna.
Min tidigare maning i Kyrkans Tidning nummer 39/17 handlade om att konsekvent och konsistent ta varje tillfälle i samband med bokmässan att stå upp för nödvändiga markeringar och viktiga budskap.
Dietrich Bonhoeffer sade i 1930-talets Nazityskland om de begynnande förföljelserna mot judar att om kristna inte sjunger ut i protest mot oförrätter så har vi inte rätt att sjunga gregorianskt i kyrkan.
Så tänker jag också om samtidens situation, att vi inte bara kan vistas i våra egna rum eller umgås i kulturella miljöer om vi inte där står upp för grundläggande ställningstaganden för människovärde.
Jag menar att det var, och är, motiverat för Svenska kyrkan att stå kvar med sin medverkan på Bokmässan när beredskapen finns att svara upp mot vad som är nödvändigt och rätt i vår samtid. Vilket blev fallet i Göteborg en helg när hot och hopp stod mot varandra i staden.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR