Min analys är att kyrkovalet 2017 har gjorts till en träningslokal inför nästa års riksdagsval. Kyrkovalet har reducerats till ett politiskt slagträ, anser informatör Andreas Karlsson.
Det är måndag och jag vaknar upp till rubriken om att valdeltagandet i kyrkovalet 2017 är det högsta sedan 1950-talet. Yes! En vikande trend har vänt. Fler människor än tidigare har också valt att i samband med kyrkovalet bli medlemmar i Svenska kyrkan.
På pendeltåget på väg in till mitt kontor i ett församlingshem i Svenska kyrkan läser jag artikeln bakom rubriken om ökat valdeltagande. Där läser jag: ”Partipolitiken går framåt i kyrkovalet”. Trenden är tydlig. Jan Strid, forskare vid Göteborgs universitet konstaterar i Expressens morgonsändning att tendensen är att partipolitiken segrat i valet.
– På bekostnad av, kan vi säga, den mer kyrkliga delen, säger han.
Va! Nej men så kan det väl inte vara? Jag läser snabbt igenom statistiken som publicerats och det stämmer. Tendensen är tydlig. ”Den kyrkliga delen” får stryka på foten. De personer som intervjuas av DN är bara etablerade partipolitiker till exempel.
Plötsligt känns glädjen över att fler väljer att engagera sig i Svenska kyrkans framtid något urholkad och jag börjar att analysera det jag läser. Jag vill gärna tro att det är det genuina engagemanget för allt det som Svenska kyrkan gör, i egenskap av att vara en av de allra största samhällsaktörerna i Sverige, som ökar valdeltagandet. Men, jag tvivlar.
Jag hoppas att jag har fel i mina farhågor. Jag hoppas att den ökade exponeringen för Svenska kyrkans kärnfrågor kring allas lika värde och att värna den utsatta människans rätt i samhället även får lika stort fokus i media och bland politiker om tre veckor och i nästa valrörelse som nu. Jag hoppas detta innerligt! För den exponeringen behövs.
Min analys är att kyrkovalet 2017 har gjorts till en träningslokal inför nästa års riksdagsval. Kyrkovalet, som avgör vilken riktning Svenska kyrkan skall ta de närmaste åren när det till exempel gäller arbetet bland ensamma, de stödjande samtalen när människor är i kris, barnverksamheterna som varje dag öppnar sina dörrar oavsett vem som knackar på, musikverksamheten och inte minst alla gudstjänster som firas bland mycket annat, har reducerats till ett politiskt slagträ.
Därför är det mer än någonsin av största vikt för Svenska kyrkans trovärdighet att bryta partipolitiseringen och bruket av Svenska kyrkan som en arena för billigt röstfiske.
Nu är vi där vi är. Jag kanske gör en felaktig analys. Medlemstappet som brukar öka under valåren kanske bromsas och blir inte lika stort denna gång på grund av ett genuint ökat engagemang. Det får vi se i januari. Jag hoppas på detta.
Avslutningsvis vill jag uttrycka en önskan. Jag önskar att alla politiker, som vart fjärde år så ivrigt engagerar sig i Svenska kyrkans väl och ve, även mellan kyrkovalen bejakar kyrkans kärnvärden.
Jag önskar att nästa års valrörelse, på samma sätt som kyrkovalet nu genomsyrats av partipolitik, får genomsyras av Svenska kyrkans kärnvärden om tro, öppenhet och hopp! Quid pro quo, så att säga. Det önskar jag!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR