Under en vecka i Mocambique mötte jag människor som frågade de viktiga frågorna först. Vi träffades för att planera en ledarutbildning för ungdomar från Mocambique, Palestina och Sverige. Numera går projektet under namnet Crossroads; möten mellan människor.
I mitt möte med dessa människor talade vi mycket om ungas roll i kyrkan, vilket även är det grundläggande temat för Crossroads. Deras frågor har fått mig att reflektera mycket över just det. Hur är det egentligen att vara ung i kyrkan?
Att vara ung i kyrkan är en utmaning. Det är en utmaning inom organisationen, såväl som utanför och även en utmaning inom sig själv.

Som ung i kyrkan tilldelas man en etikett. En etikett med en orimlig innehållsförteckning; ung innehåller: energifull, nytänkande, lat, revolutionär, störig, ointresserad, kreativ, sömnig, stöddig, blyg…
Som ung är det svårt att veta hur man blir bemött härnäst, då det beror på vilka ord ur innehållsförteckningen som nästa person har lagt på minnet. Vi utmanas alltså ständigt att visa upp vilka just vi är, vilken etikett som just jag förtjänar.

Egentligen skulle jag helst slippa att tala om unga i kyrkan. Varför tala om en så stor, varierad grupp under ett och samma namn? Att dela in människor i grupper skapar klyftor. Att tala om unga i kyrkan som människor i en egen del av kyrkan skapar inte en enhetlig kyrka. Det gör bara kommunikation och förståelse svårare.
Vi behöver se bortom gruppindelningar, bortom etiketter och se den verkliga människan som finns där med hela sin unika innehållsförteckning. Det som vi talar om att Gud gör.

Den andra utmaningen består även den i att bekämpa en etikett. Den etikett man får efter frågan ”Är du kristen?”
Ibland kan jag se hur det rasslar till av fördomar inför ögonen så fort mitt ”Ja” lämnat mina läppar. Därför behöver jag alltid förklara varför jag är kristen, på vilket sätt jag är det och vilka värderingar inom kristendomen som just jag håller med om. Detta är verkligen en utmaning, att ständigt vara medveten om sitt val av engagemang, tillhörighet och tro, både inför andra och inför sig själv.

Att arbeta för att bli sedd för den man är, både i och utanför kyrkan, skulle väl kunna vara en utmaning nog för en ung människa. Men då har vi ju inte ens kommit till utmaningen som det är att vara kristen.
Utmaningen i att tillämpa budskap, värderingar och insikter praktiskt i livet?
Att vända andra kinden till, att älska sin nästa så som sig själv, att vara en del i en mänsklighet, att se andra för det de är, att torka andras tårar men inte gråta dem själv.
Att efterleva dessa lärdomar är den stora utmaningen. Det är en sådan där utmaning som egentligen är alldeles för enkel, så enkel att den blir alltför komplicerad. Det är också en utmaning som sträcker sig i oändlighet. Något som alla alltid behöver påminna sig själva om. Som kräver aktiva val och aktivt varande.

Att vara ung i kyrkan är en utmaning. En utmaning som är större än vad den behöver vara. Om vi åtminstone inom kyrkan kan lära oss att se människan bakom etiketten ger vi varandra mer energi till att anta den verkliga utmaningen. Utmaningen i att vara människa i kyrkan.

Lina Degreus
studerande, engagerad i Västerås stift, Uppsala