Samarbetsproblem på Växjö stiftskansli verkar vara ännu ett symptom på att något inte står rätt till med kyrkans interna organisation, skriver organisationskonsult Å M Johansson.<br>
Som konsult och studerande vid en forskningsförberedande utbildning – MACA (Master in Applied Cultural Analysis) i Lund – samt med en bakgrund som teolog och med egen erfarenhet av kyrkligt ledarskap, har jag kommit att intressera mig för hur livet i kyrkliga organisationer är villkorat. Framförallt har jag studerat vad som kan kallas organisationskultur och hur en förståelse av denna kan bidra till organisationens förmåga att utvecklas och lösa sina problem.
Ett av mina senaste projekt syftade till att förklara varför de anställda i en av svenska kyrkans församlingar inte uppskattar den nya organisation som introducerats ett par år tidigare. Under mina intervjuer och observationer fick jag ta del av både problem och starka känslor, ofta i kombination. Anmärkningsvärt var dock att mycket av detta aldrig kom upp till ytan, liksom att man verkade sakna verktyg för att adressera sin situation konstruktivt. Jag fick således många anledningar till att fundera över den interna organisationens karaktär, begränsningar och möjligheter och fann följande:
1) Personalen visar stor hängivenhet/lojalitet och investerar sig själva på ett sätt som skapar känslomässiga band till arbetet och uppdraget.
2) Uppdragets innebörd inkluderar att gestalta en världsbild och en övertygelse. Det arbete personalen utför är därför starkt kopplat till både individens och organisationens självbild och existentiella motivationsgrund (teologin).
3) Den professionella tystnadskulturen är viktig. Den tystnad och diskretion man förväntas visa i det professionella mötet med församlingsbor har flyttat in i den egna organisationen så att man har svårt att prata om hur man har det internt.
4) Organisationen präglas av en stark lojalitet, vilket är vanligt i många yrkesgrupper, släkter och föreningar. Det är en styrka genom att det underhåller nödvändigt förtroende, solidaritet liksom en intern kulturell etikett. Tyvärr kan det också orsaka problem med att ta upp fråge-ställningar, som antas vara obekväma för någon i ”familjen”.
Utifrån denna förståelse av Svenska kyrkans interna organisationskultur är det lätt att förstå de starka känslor som väcks, liksom det komplicerade med att hantera interna problem. Alternativ strategi blir att undvika problemen: Känslor förtrycks, man går omvägar om varandra, anpassar sig så gott det går till rådande förhållanden eller tittar åt ett annat håll. Som en konsekvens av detta riskerar problem och konflikter att utvecklas till infekterade stridigheter, vilka skapar djupa sår hos berörda parter liksom i organisationen i stort. Att hela sådana söndrade relationer, bygga förtroende och ge ny energi till de drabbade, innebär hårt arbete under lång tid.
Mycket finns således att vinna på ett förbyggande och kvalitativt arbete med den interna kulturen, även om det är ett svårt och komplicerat arbete. Det handlar om att skapa en miljö som klarar av att ta emot och hantera känslouttryck och problem på ett tidigt stadium – utifrån en förståelse av dess speciella karaktär och med syftet att skapa en mer mänsklig arbetsmiljö för sin personal – men också om att granska hur den rådande organisation förmår spegla grundläggande existentiella övertygelser och teologiska ramar utifrån exempelvis ecklesiologin. Hur bör de arbetslag och arbetsmiljöer konstrueras, som ska bygga framtidens kyrka?
Svenska kyrkan står inför stora utmaningar de närmaste åren i form av vikande medlemstal och engagemang. För att klara av att öppna sin famn som en helande och befriande gemenskap, måste också den interna organisationen fungera som en sådan för sin personal.
Trovärdiga och trygga i uppdraget står svenska kyrkans organisation så rustad att möta sin omvärld med uppmaningen: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor ...”
Å M Johansson
organisationskonsult och teol. kand, student vid MACA, Lunds universitet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR