Prästen Anders Sterzel skriver i en debattartikel (Kyrkans Tidning nummer 4/15) om att det är dags att kritiskt granska kyrkans förtroendevalda och ironiserar över några typer, ”den pensionerade kommunpolitikern” och ”landsbygdsromantikern”.
Efter att ha i mer än 40 år ha verkat som anställd i kyrkan (Göteborgs stift, Luleå stift och Lunds stift) och även som förtroendevald så måste jag reagera på Sterzels artikel. Jag tackar Gud för alla de engagerade förtroendevalda jag mött och fortfarande får möta. Män och kvinnor i olika åldrar som sammanträder på kvällstid efter en arbetsdag, ställer upp som kyrkvärdar och gudstjänstvärdar, smyckar kyrkan, ordnar kyrkkaffe, är med i besöksgrupper, delar ut julblommor och så vidare.
Många gånger har jag träffat på förtroendevalda som genom sitt uppdrag fått hjälp att komma till tro och växa vidare i tro.
Vi som är anställda i kyrkan får se upp med att uttala oss tvärsäkert om de förtroendevalda och rikta frågan till oss själva. Hur ofta gör du som anställd en frivillig insats för din församling? Deltar du i gudstjänstlivet även när du inte är i tjänst? Besöker du församlingsaftonen, syföreningsauktionen, Lekmannakårens samlingar, bakar kakor till kyrkkaffet – ja det finns många tillfällen där vi som anställda kan vara med och dela gemenskapen.
Alltför ofta har jag mött ett ”vi och dom-tänkande” hos anställda i stället för ett ”tillsammans-tänkande” som bättre gagnar Guds rikes tillväxt. Kyrkorådsledamoten X är kanske inte teologiskt skolad men genom sitt engagemang, praktiska insatser, förbön och omtanke om församlingsbor så medverkar X till att kyrkan kan verka för framtiden.
Låt oss i stället för att nedvärdera uppmuntra dem som vill vara med och bygga den öppna demokratiska folkkyrkan.
Lars-Ivar Ericson (C)
LÄGG TILL NY KOMMENTAR