Jag tog  buss och tåg från Malung till Uppsala och inkvarterades hos goda vänner. Då jag ej är ledamot fick jag under fyra dag­ar från åhörarläktaren  i den magnifika universitetsaulan följa intressanta och tankeväckande debatter – och beslut.

Följande reflektioner kan göras: Alltför många ärenden (98 motioner) på för kort tid. En del ärenden upplevdes mer höra hemma på församlings- eller stiftsnivå än vara rikstäckande. För framtiden behöver en gallring och prioritering ske i förväg.
En del ledamöter är mer tal-trängda än andra (de flesta ledamöterna sa ingenting). Man kan spara tid genom att avstå inlägg där man instämmer med förslag till beslut.

De ärenden som diskuterades vid nattplenum (=strax före midnatt natt till fredag)behandlades ”styvmoderligt” då de kvarvarande ledamöterna  (långt under 50 procent) förståeligt nog var trötta.
Dock: ledamöterna är avlönade av oss medlemmar och vi har rätt att i princip kräva 100 procents närvaro, även om man givetvis måste sträcka på benen emellanåt. Detsamma gäller koncentrationen under debatterna som ju ligger till grund för fredagens beslut.

Från läktarplats kunde konstateras att ledamöter när koncentrationen avtog ägnade sig åt att spela sudoku, läsa kvällstidningar, sticka , spela spel på datorn,  läsa försvarspolitisk tidskrift, skicka sms.