Missnöjet inom och utom den romersk-katolska kyrkan var stort, man ville reformera och få kyrkan mer äkta, förstärka det andliga. När försäljningen av avlatsbrev för att finansiera bygget av nya Sankt Peterskyrkan tog fart, fick Martin Luther nog och protesterade mot katolska kyrkan med all kraft. Den reformationsvilja som länge funnits tog full fart.

500 år senare, alltså nu, ser vi en likhet. Avslöjandet om alltför vidlyftig representation inom Svenska kyrkan får många medlemmar att lämna kyrkan. Världsliga intressen går före det andliga. Vi behöver hela tiden väckas upp, hitta tillbaka till de grundläggande kristna värderingarna.

Historien upprepar sig, Jesus vrede mot månglarna i templet, reformationens vrede mot festande kardinaler och påve i Rom, Svenska kyrkans medlemmars missnöje - vrede är kanske för starkt ord - mot allt för stora utsvävningar av vissa kyrkorepresentanter.

Martin Luthers reformationsjubileum tycker jag ska påminna oss om vad kristendomen ska stå för: Ett rättesnöre, en andlighet i våra liv som en mycket viktig balans till den, också viktiga världsliga delen av livet. Gud i vardagen.

Om jag får sammanfatta innebörden av reformationen efter min tolkning så vill jag påstå att allt handlar om den lag Gud har skapat oss med: samvetet. Den lag som finns nedskriven i budorden och den ”gyllene regeln. ” Kärleken är alltså lagen i dess fullhet”.

Det blir lätt till en paradox om vi firar reformationen med allt för mycket pompa och ståt och invecklade teologiska resonemang när det var mot det protesterna riktade sig.

Lars Berg
Åsbro