Vi ska drälla runt i världen

Något för oss i kyrkan att ta efter? Stefan Sandberg ställer utmanande frågor till vår kyrkas präster i Kyrkans Tidning nummer 13/14. ”Ut med oss präster” tycks vara hans fältrop. Jag instämmer gärna, efter 40 spännande prästår, ofta och gärna ”därute”. Stefan säger att kyrkan i dag hos oss ligger utanför de flestas vardag. Så är det nog.

Men: varför säger vi då att vi ska ”ut”? Ut från pastors­expeditionen, där vi kanske hukar, onåbara bakom kodlåset och Securitasskylten. (Securitas betyder säkerhet, trygghet. Vems trygghet? Inventariernas? Prästens?)

Om vi redan är ”ute” i ett sorts kyrkligt utanförskap: Varför säger vi då inte att vi måste ”in”? In i världen, in bland människorna, in i kampen om värdegrunderna, in i förvirringens och orons tid, in i livspusselmänniskornas slitsamma värld? In med oss i utmaningen att våga vara i ögonhöjd med våra ”sekulariserade” medmänniskor på livets väg!

Vad har vi då att komma med, inne i den världen och hos dess medmänniskor? Vi ska komma med välsignelsen! Vi ska frimodigt komma med det goda Ordet som Jesus Kristus  utmanar  oss att förmedla. Vi ska, gärna lågmält, resonera med medmänniskan om hoppet och tilliten, i tillitsbristens tid. Och vi ska tänka tillsammans med medmänniskan kring ömheten, ivern, kärleken, den  som vi kallar Gud.

Och vi ska våga tala om att livet är  en allvarlig historia, att det är blod på Guds kärlek till oss. Och vi ska göra detta, därför att Jesus Kristus behöver oss till det. Han är redan där ute – eller där inne. Vi behöver inte vara rädda. Han ska träna vår iver och vårt mod. Vi ska drälla runt  i världen. Vi kan lugnt fuska lite med rapporter och statistik. Guds­rikets framfart är större än budgeten. Den heliga Anden jobbar inte schemalagd.

Kjell Wiklund
gammal präst