Gudstjänst. Svenska kyrkan är med och skriver sin egen historia. Sedan år 2000 har kyrkan utvecklats positivt på en lång rad områden, men gudstjänstlivet är fortfarande ett problem som kan vara avgörande för framtiden.
Relationsförändringen till staten år 2000 var en milstolpe i Svenska kyrkans historia. Därför är det roligt att leka med tanken hur framtida forskare kommer att analysera de två första decennierna efter denna förändring.
Det är fullt tänkbart att det kommer att beskrivas som en spännande tid i kyrkans historia. Farhågorna före millennieskiftet om färre medlemmar och försämrad ekonomi har delvis besannats. Men kyrkan har ändå förlorat mycket färre medlemmar än vad som hade varit sannolikt i ett mångkulturellt och individualistiskt samhälle.
När kyrkan har tappat en fjärdedel av sina medlemmar sedan 1990 har de politiska partierna tappat hälften, som jämförelse. En del av de ekonomiska problemen hör också samman med urbanisering, snarare än sekularisering.
I Förtroendebarometern ligger Svenska kyrkan i dag sju procentenheter högre än när mätningarna började 2008. Sett i ett längre perspektiv, där banden mellan kyrka och stat successivt har lossats sedan mitten av 1800-talet, kan också relationen dem emellan i dag beskrivas som en omförhandlingssituation.
Det betyder att en fortsatt separation inte längre är lika självklar som förut. Riksdagens utbildningsutskott har nu beslutat att skolavslutningar ska få äga rum i kyrkan och uppmanar regeringen att tillåta konfessionella inslag.
Svenska kyrkan och andra samfund har fortsatt vigselrätt, även om det finns en intern diskussion om lämpligheten i det. På motsvarande sätt ligger begravningsväsendet i huvudsak kvar hos kyrkan. Därtill är kyrkan en växande välfärdsaktör.
I allt detta finns mycket att glädjas åt, men vi kan också anta att framtidens forskare kommer att peka på mer oroande tendenser. Den mest uppenbara varningssignalen är det faktum att gudstjänstdeltagandet har halverats sedan 1990. Det går att peka på faktorer som ett generellt sett ökat utbud av fritidssysselsättningar och därmed en ökad konkurrens om människors tid.
Men oavsett orsak är det här en avgörande fråga för framtiden. Vi ser förmodligen det redan i dag i det faktum att de flesta stift har rekryteringsproblem. Det är inte lätt att veta att man vill arbeta i kyrkan när man inte har någon regelbunden relation till den.
De välfungerande gudstjänstgemenskaper som finns i kyrkan i dag kan vara inspirationskällor, men vi kan anta att arbetet behöver börja på en mer grundläggande nivå. Att vara bred som folkkyrka och att ha ambitioner för helheten måste inte vara liktydigt med att sakna djup.
Satsningen på projektet Dela tro – Dela liv är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning, men här tycks kyrkan fortfarande bara vara i startgroparna. Vad framtidens forskare kommer att dra för slutsatser på denna punkt vet vi förstås inte än, men eftersom historien ännu inte är skriven finns det fortfarande alla chanser att påverka den.
Jonas Lindberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR