I fredags grep polisen 16 papperslösa vid Svenska kyrkans familjeläger i Kågeröd i norra Skåne för att utvisa dem. Tillslaget väcker frågor om hur samhället ska se på frågan om kyrkofrid.
De ansvariga från kyrkans sida är starkt kritiska och menar att polisens agerande står i strid med den principen. Polisen menar å sin sida att lagen inte längre säger något om kyrkofrid och att det vore orimligt att den i så fall skulle gälla överallt, i det här fallet på ett vandrarhem. I exempelvis Alsike kloster utanför Uppsala råder dock i praktiken kyrkofrid, eftersom polisen har valt att inte göra ingripanden mot papperslösa som vistats där.
Den avgörande frågan här är om det finns ett värde för samhället att upprätthålla kyrkofriden. Svaret kan vara att det gör det, på samma sätt som med den lagstadgade absoluta tystnadsplikten. Ett samhälle behöver frizoner i situationer av yttersta nöd för att inte bli totalitärt. Det är motståndsfickor och andningshål för den enskilde när livet rasar samman. Kyrkofrid och tystnadsplikt är aldrig slutgiltiga lösningar, men en hjälp på vägen dit.
Även om polisen inte gjorde fel i formell mening vid ingripandet i Kågeröd finns det därför goda skäl att avstå från liknande tillslag i fortsättningen. Det är lätt att gripa människor när de för en stund slappnar av i tillit till omgivningen, men det är definitivt inte humanitärt. När det inte finns någon uppenbar fara för omgivningen bör därför polisen kunna vänta med sin insats.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR