Förtroende. Svenska kyrkan ligger bra till hos svenska folket. För att förtroendet ska hålla i sig, krävs att resurserna för goda personliga möten inte minskar.
Svenska kyrkan ligger kvar på en topplacering i Förtroendebarometern från Medieakademin. Sjätte plats bland samhällsinstitutionerna. Vad som menas med förtroende förklaras inte, men en begåvad gissning är väl att folk tycker att organisationen gör ett bra jobb och befolkas av hederliga, icke-korrupta människor.
Det intressanta med just Svenska kyrkan är att den är den mest svårdefinierade samhällsorganisationen av alla. Svenska kyrkan är sina 6 225 091 medlemmar, men det är sällan dem man menar när man talar om kyrkan. I stället pendlar definitionen mellan de anställda, de förtroendevalda och biskoparna.
Medieakademin verkar för enkelhetens skull ha bestämt sig för att kyrkan är sina präster. Och i år har man inte bara frågat om förtroende utan också velat veta hur många som känner en anställd i respektive organisation, för Svenska kyrkans del alltså en präst.
Här visar det sig att personlig närkontakt gör att förtroendet skjuter i höjden. Det gäller de flesta samhällsorganisationer, men störst skillnad gör det för några av dem, bland andra Svenska kyrkan. ”Känner inte präst”: 36 procent har förtroende för kyrkan. ”Känner präst”: 59 procent har förtroende. Andra grupper där individerna är betydligt bättre än kollektivets rykte är journalister, fackombud och partipolitiker.
Hur många präster har inte efter personlig närkontakt fått höra att de ju faktiskt verkar helt normala och riktigt vettiga? Fördomarna är stora. Därmed är möjligheterna att överträffa förväntningarna optimala.
Det är bekräftande för Svenska kyrkan att förtroendet är fortsatt högt och att personliga möten ger rejäl utväxling. Det innebär också en utmaning att fortsätta satsa på områden som genererar många personliga möten. Belastningen på diakonin är stor i och med flyktingmottagandet. Här krävs strategier för handledning, stöttning och återhämtning för att diakonerna ska orka göra ett positivt avtryck i närkontakt med alla enskilda utsatta.
Kyrkomusiken är också en arena med stor potential för personliga möten. För många av oss är det kontakten med enskilda musiker som grundlagt förhållandet till Svenska kyrkan, i lika hög grad som prästerna. Får de tillräckliga resurser i framtiden att satsa på till exempel goss-, flick- och ungdomskörer? Det lär krävas om nya generationer ska hitta hemkänsla i Svenska kyrkan.
Förutom kontakten människa-till-människa är det via medier som människor bildar sig en uppfattning om myndigheter och organisationer. Och även här har utmaningarna ökat. I takt med att de etablerade medierna, inte minst lokalpress och stora dagstidningar, dragit ner rejält på sin nyhetsbevakning av Svenska kyrkan blir det viktigare hur Svenska kyrkan på eget initiativ tar sig utrymme i medierna.
Som Pontus Gunnarsson, prästen som gick ut med sitt projekt att under fastan leva på 61 kronor om dagen för att skapa uppmärksamhet för asylsökandes låga ersättning. Bara förra veckan syntes ärkebiskopen och båda biskopsbröderna Modéus i olika teveinslag ta ställning för samer och flyktingar. Men den dagliga nötningen i sociala medier kan vara viktigast av allt. Må var och en besinna sitt ansvar att hålla tonen saklig och respektfull. För även på nätet får Svenska kyrkan ett mänskligt ansikte, och ingenstans är aktörerna så många och synligheten större.
Brita Häll
LÄGG TILL NY KOMMENTAR