Replik: Kyrkans medlemmar agerar när värdegrunden hotas

Nu är kyrkovalet överstökat och Mattias Lönnebo skrev i Kyrkans tidning nr 38 att den politiska polariseringen troligen ligger bakom det höga valdeltagandet och liknar det med en boxningsmatch, där socialdemokrater och sverigedemokrater ville hindra varandra från att få inflytande i Svenska kyrkan. Han tycker att detta känns oroande och tycker att valet borde ha handlat om kyrkans ödesfrågor.

När jag läste detta blev jag mycket förvånad, alla som värnar svenska Kyrkan borde väl i stället vara glada att så många av kyrkans medlemmar ställde upp för att skydda Kyrkan mot den attack som SD planerade. Lönnebo kan väl inte ha undgått att läsa om det organiserade valfusk som planerats.

På sociala media uppmanades SD medlemmar att oavsett vad de tyckte om Sv Kyrkan gå in som medlemmar för att kunna rösta. Det kostade inte något eftersom de efteråt kunde gå ur och behövde då inte betala någon kyrkoavgift. Avsikten med deras planerade kupp var naturligtvis att tysta kyrkans budskap om allas lika värde och att skaffa sig själva en plattform varifrån de med sina nazistiska rötter kunde basunera ut sitt främlingsfientliga budskap.

Men kyrkans medlemmar som tidigare förefallit så likgiltiga vid kyrkoval vaknade upp och gick till vallokalen och röstade. De röstade för att inte ge SD den möjligheten. Kyrkan fick inte tystas, den skall ropa högt, när människor måste fly för sina liv, när kvinnor och barn våldtas, när människor kränks eller utesluts på grund av sitt kön etnicitet eller sexuell läggning, när människovärdet bedöms utifrån köpkraft eller produktivitet. Det var därför röstdeltagandet blev så stort.

Valresultatet visar tydligt att dess medlemmar varken är naiva eller hemmablinda. De reagerade när kyrkans värdegrund hotades. Vi skall hoppas att deras omsorg om Svenska kyrkan blir bestående och de alltid ställer upp för kyrkan och dess värderingar.

Men jag delar Lönnebos åsikt att kyrkovalet inte blev ett val där kyrkans framtidsfrågor diskuterades. I stället kom debatten även vid detta kyrkoval att domineras helt av frågan, vilka gruppbeteckningar som kunde godkännas, och att några ville ha bort oss Centerpartister och Socialdemokrater eftersom vi inte försökte dölja våra partisympatier med någon slags dålig maskering.

I vårt parti är det många kristna som deltar aktivt och engagerat i kyrkans arbete, som frivilliga eller förtroendevalda. Vi vill använda gruppbeteckningen Centerpartiet eftersom det finns en samsyn i frågor som berör både kyrka och samhälle. Varför skulle vi inte få det om partiets medlemmar vill det? Att kyrkan är skild från staten kan inte ha någon betydelse.

Vi har genom den kristna tron en åsiktsgemenskap och den byter vi inte, när vi går in eller ut genom kyrkporten. Jag hoppas att det nu, när valet är över och vi måste samarbeta, blir en seriös diskussion, så att vi slipper uppleva denna dåliga debattrepris ännu en valrörelse.