Tolerans och dialog är bättre redskap än förbud

Under de senaste åren har det talats mycket om religionens ökade synlighet i västvärlden, vilket framför allt har handlat om islam och den gränsdragningproblematik som uppstår i mötet med västvärldens dominerande värderingar. Det är en intressant process, eftersom den tvingar oss i väst att fundera över vår egen identitet, men den skapar också problematiska polariseringar mellan majoriteter och minoriteter.

Ett aktuellt sådant exempel är EU-domstolens beslut om att ge privata arbetsgivare rätten att förbjuda religiösa symboler på anställda som har kundkontakt. I de aktuella rättsfallen har det handlat om kvinnor med slöja, men i domen har frågan vidgats till att handla om religiösa symboler mer generellt.

Det är ett till synes logiskt beslut, men i förlängningen finns det ett farligt signalvärde i det och den debatt som har följt på beslutet. Tillsammans tycks de nämligen rymma en trötthet och i många fall också en ovilja till fortsatt dialog om komplexa frågor kring religion, identitet och värderingar.

När det gäller den muslimska slöjan i dess olika varianter är det till exempel en fråga som aldrig kan göras så enkel som att bara handla om jämställdhet mellan kvinnor och män. Den rymmer också religionsfrihet, friheten att klä sig efter egen vilja, identitet och etnicitet för att bara ge några exempel.

I EU-domstolens beslut just den här gången är den springande punkten dock vad som kan uppfattas som neutralt. Där finns det en påtaglig blindhet inför de olika förutsättningar som det innebär att tillhöra en majoritet respektive en minoritet. Det förmodat neutrala hör nämligen alltid samman med vad majoriteten betraktar som normalt. Att tillåta att generellt förbjuda religiösa symboler i vissa situationer är därmed att bejaka människors rätt till sina fördomar om en viss grupp.

För den som försöker ta tanken om neutralitet ett steg längre kommer det dessutom snart att visa sig hur komplicerad också en så till synes enkel fråga kan vara. När frågan om slöjor till exempel har debatterats i danska folketinget och norska stortinget har en del av debattörerna pekat på att skägg uppfattas som en religiös symbol av vissa grupper. Andra har ifrågasatt om en domstol kan ha en logotyp eller en flagga med kors på och fortfarande betraktas som religiöst neutral.

Som en direkt följd av EU-domstolens aktuella beslut lämnade Sverigedemokraterna in motioner till fullmäktige i Region Västmanland och Region Skåne om att förbjuda religiösa symboler på de anställda där. Också här gäller frågan såväl slöjor som kors för att därmed framstå som religiöst neutral. Dessutom är ordet religiös i sig tacksamt att spela på, eftersom det har kommit att få en negativ klang i sig i dagens Sverige.

Förmodligen är vi bara i början av en snöbollseffekt som på sikt kan få både oanade och oönskade effekter om vi inte ser upp. Om vi också ska försöka separera det kristna innehållet från svensk majoritetskultur kommer det att bli stora luckor i identiteten.

Det är en grundläggande förutsättning för en demokrati att människor kan leva i dialog med varandra. Att generellt sett hävda att religion ska vara en privatsak är inte ett uttryck för en sådan dialog, utan handlar om vilken typ av åsikter som är legitima i offentligheten.

Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson stöder exempelvis EU-domstolens beslut, men medger samtidigt att arbetsgivare har allt att vinna på att gå i bräschen och visa en tolerant attityd mot sina anställda också på den här punkten.

Det är ett stort problem att det finns länder, inte minst i arabvärlden, som motarbetar eller till och med förbjuder religionsfrihet. Men det blir inte bättre om västvärlden rör sig i samma riktning.