Tre förslag på nyårslöften inför predikoåret 2019

Hur står det till med kyrkans förkunnelse? Det finns de som tycker att predikan är i kris. Och när bara tolv procent av tillfrågade konfirmander instämmer helt eller delvis i att predikan är intressant att lyssna på är det ett underbetyg (Att leda är att växa, Härnösands stift, 2017). Därför är det viktigt med ett pågående samtal om predikan, både som inspiration och utmaning i det ensamarbete som förkunnelsen är för många.

Baserat på diverse spaningar formuleras här förslag på tre nyårslöften inför predikoåret 2019:

1. Att låta förberedelsen ta tid

Förra vintern adresserades frågan om predikans kris i både Svensk Pastoraltidskrift (24, 2017) och Svensk Kyrkotidning (1, 2018). De hade delvis olika ingångar, men båda lyfte fram vikten av ordentlig förberedelsetid. I SPT bjöd LarsOlov Eriksson på en lång rad handfasta tips om förberedelser, predikantens roll och predikans formulering, som alla andades lust och utmaning utifrån hållningen att predikan är ”en underbar uppgift”. I SKT tipsade Anders Göranzon om teologipodden Tolkning pågår som erbjuder tolkande samtal om tro och liv som inspiration i predikoförberedelsen.

Låt predikoförberedelsen få ta den tid som hantverket kräver. Fundera specifikt över vad du vill ha sagt och till vem.

2. Att låta teologin ta plats

I SPT och SKT levererades kritik mot att predikan ofta hemfaller åt allmänna tankar och/eller ytlighet. I det här numret av KT möter vi två präster som forskar på predikan. Clara Nystrand pekar på en sekularisering av förkunnelsens innehåll. Ofta handlar predikningar inte särskilt mycket om Gud, evangeliet och nåden. Men vi behöver tala om nåden och ”om inte vi gör det i predikan, var görs det då?” undrar Nystrand. Frida Mannerfelt diskuterar homiletikens förändrade ställning i prästernas utbildning och ser även en förändring i vår tids syn på auktoriteter. Det är svårt att bygga auktoritet i en tid som misstror hierarkier, men vad händer då med predikans budskap och anspråk? ”Jag skulle önska att vi präster vågar vara mer teologer. Vi har en fantastisk och lång utbildning som vi ska vara grundade i med mod och tydlighet”, menar Mannerfelt.

Låt teologin ta plats i predikan, både i analys och formuleringar. Hur låter evangeliet i ditt sammanhang?

3. Att kliva fram med sig själv

Som predikant bör man inte stå i förgrunden med sin person. Likafullt måste man ta plats med sig själv. Det är ingen enkel balansgång. I boken Prästen i kyrkan (2018) skriver Marco Aldén att i förkunnelsen sammanfaller det objektiva (ämbetet) med det subjektiva (prästen): ”Predikanten ger röst åt Ordet, men kraften och auktoriteten kommer inte från predikanten utan från Ordet.” Det förändrar dock inte det faktum att en otydlig avsändare har svårt att fungera i vår tid. Det beror på att trovärdighet, när de flesta hierarkier är nedrivna, är något som förtjänas. Trovärdighet ges inte längre utifrån position utan person. Då måste man som talare själv kliva fram, ta plats och visa vem man är, vad man tror och på vilka grunder. Här tenderar förkunnare att gömma sig. Antingen bakom bibeln eller bland berömdheter.

I det första fallet bygger predikanten upp ett bibliskt universum. Det är i och för sig en god luthersk princip att låta skriften förklara skriften. Men det finns en risk att man bygger en parallellvärld där all input är inom-biblisk och aldrig syresätts utifrån. Då är det lätt att förkunnelsen förlorar kontakten med samtid och åhörare.

I det andra fallet, vilket är väl så vanligt, gömmer sig predikanten bland berömdheter och bygger sin framställning på allsköns citat från lyrik, litteratur och låtar. Precis som i första fallet är det inget fel i sig att ta till sådan hjälp. Tvärtom, det kan rent av vara en ”dygd att låna andras rena och klara tankar och formuleringar”, menar Aldén. Men alltför många inspel utifrån gör att både predikan och predikotexterna riskerar att hamna i bakgrunden.

I båda fallen skyms predikantens egen brottning med söndagens texter, vilket är olyckligt eftersom det församlingen bör få möta är vad predikanten tror utifrån sitt arbete med texter och tema. Så – ta gärna stöd av andra men låt dem inte skymma dig och ditt ärende.

Gott nytt predikoår!