Camilla Lif: "Kyrkan kan vara en röst som lugnar ned världen"

Det är en härligt solig dag i Stockholm och Camilla har cyklat till Kyrkans Tidnings redaktion från sitt arbete i Katarina kyrka. Camilla hörs också ofta i Sveriges Radio i program som ”Spanarna”, ”Tankar för dagen” och för några år sedan i ett eget avsnitt av ”Sommar”. 

I podden ”Var ska jag ställa Jesus” berättar hon den ganska snåriga berättelsen om hur det gick till när hon blev präst. Den går via klosterskola i Zambia med nunnor, som kanske inte var den bästa förebilden för ett kristet liv, vidare till en kyrka längs skolvägen under högstadietiden och extrajobb på långvården. När någon hade dött kom en präst dit.

Motvikt till nunnorna

-Vi som var sjukvårdspersonal tvättade den som hade dött och klädde på fina kläder och så kom prästen och tog hand om de anhöriga och skapade en otroligt varm, värdig och fin stämning. Hon var på något sätt en motvikt till de där nunnorna då när det gällde kyrklighet, berättar Camilla Lif i podden.

Vägen slingrade sig vidare via en ganska vild ungdom, drömmar om att bli journalist, vaktmästarjobb i Storkyrkan och så småningom teologistudier, med tanke att använda dem i arbete som journalist. Vid en lektion blev avundsjukan mot de andra präststuderande överväldigande, berättar hon i podden "Var ska jag ställa Jesus". 

Det blir också ett samtal om kyrkans uppgift.

Sömn som hobby

-Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på kyrkan som en röst som lugnar ner världen och en plats som tack vare sin otroligt gamla historia inte är så lättruckad. Det kan man ju tycka är tråkigt, men det är också ganska bra, tror jag. Ingen vindflöjel direkt, säger Camilla Lif.

Lite förvånande blir det också ett tal om sömn och vårt gemensamma intresse av att ta en tupplur som närmast kan beskrivas som en hobby.

Innan poddintervjun avslutas får Camilla Lif också placera Jesus-gestalten. Det blir en privat och en offentlig plats mitt i stress och rörelse.